Edge of the Blade
Distant Shores

Duon har blivit en trio sedan sist jag skrev om dem, nu är det avlägsna stränder som hägrar för AOR-bandet. Det är deras tredje album, och precis som föregångaren ser det väldigt ointressant ut visuellt. Men det är ju inte där vi ska titta, tack och lov, eller? Jag skrev om deras senaste album förra året då det återutgavs av Lions Pride Music, men vad kan vi då säga om detta nya album, är det något att ha? Det förra kändes ganska blekt.

Det är inte direkt så att denna svärdskant gör något särskilt spännande, inget direkt kreativt intressant. Det är låtar vi känner igen, stilar vi känner igen. För genren relativt vanlig sångare, kanske lite mer krävande att lyssna på än vissa. Annars är det väl ganska ordinär produktion för genren och inget som direkt sticker ut ur det stilistiska perspektivet, relativt sansad speltid är väl ett litet plus men det behövs mer variation för att verkligen glänsa.

Ett ganska tråkigt album faktiskt, det hade behövts mer energi, mer fantasi, mer av allt för att glänsa. Man tröttnar snabbt och de positiva inslagen är inte speciellt många. Svårt att se att det skulle finnas någon större anledning att bry sig om detta album, det saknar både kvalité och fantasi, dessutom finns det ju väldigt mycket material inom genren som är betydligt bättre och det vore väl ett betydligt smartare alternativ att kolla upp dem.

Nej, Distant Shores behöver ni inte bry er om, det är ett album som man kan både ha och mista, ett som inte gör något direkt avtryck och som kommer att vara bortglömt sedan länge när bandet får för sig att släppa nästa alster. Lite svårt att se att skivbolag vill släppa sådant faktiskt, hade det inte varit bättre med färre och vassare album istället för att dränka världen i idéfattig smörja?

HHHHHHH