Edge of the Blade
Feels Like Home

Melodiös rock, AOR, eller vad du nu önskar kalla den tycks aldrig tappa i popularitet bland musikerna. Edge of the Blade är ett av dessa band, de kom med sin debut 2015 och för ett litet tag sedan kom detta andra album Feels Like Home. Duon består av Francis och Kelly, båda har efternamn som hade kunnat vara förnamn och har erfarenhet från andra band i genren, Shy och Afterhours som jag skrivit om tidigare. Detta andra album begåvades väl inte med det snyggaste omslaget i världshistorien men hur många album har begåvats med det?

Musikaliskt är det melodiöst, riktigt snyggt producerat och jag gillar skarpt sånginsatsen som jag tycker är riktigt bra. Originellt är det däremot inte, det låter mycket som det mesta vi hör i genren och det är väl förstås bra eftersom det mesta i genren är av bra kvalité. Det är lättillgängligt och tilltalar säkerligen genrefans, men det överraskar inte det minsta då låtarna är av den typ man förväntar sig och variationen är likaså som förväntat så känslan är att det 40 minuter långa albumet är lite väl tilltaget – det hade behövts något annat för att sälja in 40 minuter, å andra sidan kanske den digitala varianten är annorlunda eftersom de tio låtarna inte är identiska mellan den fysiska och digitala versionen och vi har fått den fysiska låtlistan.

Mycket bra på många sätt med bra låtar, starka melodier, snygg sång, imponerande produktion, det finns en hel del att gilla. Bristen är att det saknas originalitet och det känns mer som att lyssna på en kompilation av äldre låtar än att faktiskt lyssna på något nytt. Lite fräschare idéer efterlyses även om det är riktigt snyggt och riktigt bra i sina bästa stunder, men på grund av bristen på originalitet kommer det inte vara ett album som sätter något avtryck.

Man kanske kan påstå att en köpare inte blir besviken vid ett köp av denna, samtidigt kommer den nog för samma köpare att bli en hyllvärmare då genren har så mycket mer intressant och bra att erbjuda. Visst får vi en del trevlig och underhållande, snygg musik från Edge of the Blade men samtidigt kan jag inte säga annat än att det är ytterligare ett av de där albumen jag nu oceremoniellt raderar ur spellistan och ersätter med nästa som ska omskrivas i förhoppningen att nästa till skillnad från detta gör någon form av avtryck.

HHHHHHH