Ültra Raptör
Tyrants

Label: Fighter Records
Tre liknande band: Enforcer/Exodus/Megadeth

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. Missile (Metal Warrior)
02. Cybörg-Rex
03. Take Me Back
04. An Offering to the Tyrant
05. Nightslasher
06. Gale Runner
07. The Quest for Relics
08. Winds of Vengeance
09. Caustic Shower
10. SpaceFighter (442 AlphaClass Pegasus SubC35.2)


Band:
Phil T. Lung - vocals
Criss Raptör – lead guitar
Nick Rifle – rhythm guitar
Dick Van Heuß – bass
Tony Bronco – drums


Discography:
Ültra Raptör (EP 2018)


Guests:


Info:

Released 2021-11-09
Reviewed 2021-12-04

Links:
bandcamp
youtube
fighter records




read in english

Finns det något fräsigare än att sätta prickar över bokstäverna, det är ofattbart mycket metal. Eller? Tänk alla storheter som Bläck Säbbath, Irön Mäiden, Dreäm Theäter, Metallicä med flera som anammat sådana coolheter. Och att dessutom ta ett namn som man kan associera till B-filmer med svaga skådisar och kass story typ Sharknado eller något i den stilen är ju inte heller så dumt. Eller? Genierna bakom är en kvintett från Quebec i Känädä och de har uppenbart lyssnat på en del hårdrock i sina liv.

Tyrants heter albumet (varför inte Tyränts?) och jag undrar om det är ironi eller allvar, lite som Mänöwar där man inte riktigt vet. Självklart hoppas jag ju att det är gjort med glimten i ögat för annat vore tragiskt, då skulle omslaget vara groteskt och inte humor till exempel. Men också de tramsiga låttitlarna och sådär blir mer begripligt med självdistans än allvar. Det är svårt att avgöra i det musikaliska perspektivet också då musiken känns ganska steril, lite speedig heavy metal med bufflig sångare – jag antar att namnen på medlemmarna är påhittade, men man kan ju aldrig veta. Originalitet i musiken saknar jag för övrigt, kanske att tematiken med dinosaurier och Cadillac är lite originell men det är ju inte de enda som blandar in våra vänner dinosaurierna, eller bilarna för den delen.

Ganska svagt producerat album annars, ljudbilden känns trist och billig – lite som en jordkällarproduktion från Östra Belgien, eller något ditåt. Kanske spelades det in under juraperioden och har legat i träda i berggrunden utanför Gent sedan dess? Låtarna är inte heller direkt makalösa, eller makalöst dåliga, det känns mest förvånansvärt blekt för något barbröstat med dinosaurie på framsidan. Det är betydligt mindre bett i musiken än omslagets huvudkaraktär, och det känns väl inte direkt som ett album man behöver lägga någon tid på att utvärdera, det finns betydligt mer spännande alternativ i heavy metal-genren.

Med lite mer uppenbar självdistans och humor hade det kanske kunnat fungera, men hela konceptet och musiken är väl egentligen lika töntigt som bandnamnet. Kanske för den som gillar mera garagerockande metal, eller för den som gillar demos och sådant, men jag är tveksam till att det är ett album som kommer att tilltala alltför många fans.

HHHHHHH