Band:
Dave Mustaine – lead vocals, guitars
Chris Broderick – guitars, backup vocals
Dave Ellefson – bass guitar, backup vocals
Shawn Drover – drums, percussion & backup vocals
Discography:
Killing Is My Business... and Business Is Good! (1985)
Peace Sells... but Who's Buying? (1986)
So Far, So Good... So What! (1988)
Rust in Peace (1990)
Countdown to Extinction (1992)
Youthanasia (1994)
Cryptic Writings (1997)
Risk (1999)
The World Needs a Hero (2001)
The System Has Failed (2004)
United Abominations (2007)
Endgame (2009)
Guests:
Chris Rodriguez – backup vocals
Info
Produced by Johnny K and Dave Mustaine
Recorded, engineered & mixed by Johnny K
Additional engineering by Dave Mustaine, Zachary Coleman, Ken Eisennagel and Andy Sneap
Mastered by Ted Jensen
Matt Dougherty – Digital editing and mix assistant
Released 2011-11-01
Reviewed 2011-11-02
Links:
megadeth.com
myspace
youtube
roadrunner
Jag skulle vilja säga att den som känner bandet sedan tidigare kommer att veta mer eller mindre hur det kommer att låta på detta album eftersom de känns trogna sin inslagna väg. Det finns dock en del som jag slås av, bandet känns lite mer direkta i sin framtoning nu och låtarna är lite mer melodiösa vilket skapar ett lite större djup i deras musik än vi hört tidigare (nu ska jag inte självutnämna mig till expert eftersom jag inte till 100% är familjär med deras musik). Det känns också väldigt tungt och massivt, en rejäl ljudbild som både känns klassisk åttiotals och modern. Mycket melodiösa gitarrer och sologitarrer förekommer mycket i låtarnas osjungna delar, inte bara ett typiskt solo i mitten utan flera låtar börjar med uppenbara gitarronanier och liknande. Vad man dock också kan säga om det är att det är knappast direkt nyskapande, men med det sagt kan jag konstatera att det inte heller låter som allt annat. Dave Mustaines väldigt nasala och trasiga röst är nog ett av skälen till att det inte låter alldagligt, sedan förstås det klassiska Megadethriffandet som enligt någon recensent skulle ha kraften att återuppväcka döda vilket jag förstås hoppas att så inte är fallet med tanke på att Jorden är överbefolkad nog i alla fall. Albumet har oväntat nog tretton spår där det trettonde heter just 13, så talet tretton känns ganska överrepresenterat speciellt med tanke på att speltiden är exakt 4,423 gånger talet tretton, snacka om att krydda med 13 eftersom det också finns i titeln.
Är detta det trettonde Megadethalbumet något att ha då? Det beror förstås på vad du ska ha det till, som golvbeläggning tycker jag nog inte att det fungerar då det inte är hållbart nog för någon större belastning, inte heller som mosaik på en vägg då omslaget inte är speciellt snyggt. Som fjärrkontroll är det förstås helt hopplöst och inte är det något vidare att äta. Om du dock tänkt dig att stoppa CD-skivan i en CD-spelare eller spela de digitala filerna du köpt i ajtunes tycker jag att det är något att ha eftersom det är ett väldigt bra album. Visst Dave Mustaine har en lika bra sångröst som en döende svan men till den halvskitiga thrashhårdrock Megadeth bjuder på med detta album känns den som en hand i en handske av rätt storlek. Det är tretton bra spår som håller dig underhållen hela tiden från inledande ton till avslutande, förutsatt att du inte plötsligt dör direkt förstås.
Bäst på albumet måste Public Enemy No. 1 vara då den är så kristallklart Megadeth, med kraft, energi och melodi går den inte att ogilla. Sedan Who’s Line is it Anyway? ojdå det blev fel jag tänkte på det humoristiska improvisationsprogrammet från televisionen, jag menar förstås Who’s Life (is it Anyways?) där Mustaine verkar fokusera på hur folk kritiserar andras livsföring eller något sådant, det kanske rör hur de klagat på hans livsföring vad vet jag. Näst sista spåret Deadly Nightshade är också riktigt trevlig att lyssna på och som sagt det gäller egentligen hela albumet som inte verkar lida av någon otur när det gäller den musikaliska kvalitén i alla fall.
Ett album med olycksnumret tretton tapetserat överallt, till och med spellängden är en variant av tretton, så mycket har de fokuserat på det numret. Så om ni är vidskepliga kanske ni ska hålla er undan, om ni tänkt använda albumet som golvbeläggning bör ni också tänka om då det inte kan bära upp vikten men om ni är fans av Megadeth eller hårdrock i allmänhet då är det helt klart ett album att kolla upp. Jag har faktiskt en kopia av detta album och jag tycker att ni också borde skaffa en om ni gillar Mustaine och hans Megadeth, ni bör även göra det om ni gillar riktigt bra hårdrock.
HHHHHHH
