Steve Lukather
I Found the Sun Again

Label: The Players Club/Mascot Label Group
Tre liknande band: Toto/Williams Friestedt/Joseph Williams

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Along For The Ride
2. Serpent Soul
3. The Low Spark of High Heeled Boys
4. Journey Through
5. Welcome To The Club
6. I Found The Sun Again
7. Run To Me
8. Bridge Of Sighs


Band:
Steve Lukather - Guitar
Gregg Bissonette - Drums
David Paich - Piano
Joseph Williams - Vocals


Discography:
Lukather (1989)
Candyman (1994)
Luke (1997)
No Substitutions: Live in Osaka (2001)
Santamental (2003)
Ever Changing Times (2008)
All's Well That Ends Well (2010)
Transition (2013)


Guests:


Info:
Artwork – Roy Koch
Lacquer Cut By – LvC*
Photography By – Alex Solca
Producer – Ken Freeman, Steve Lukather

Released 2021-02-26
Reviewed 2021-03-19

Links:
stevelukather.com
youtube
mascot


read in english

Kul för Steve att han hittat solen igen, det kan vi alla behöva. Men är det ett album som ger solens livgivande ljus och värme? Det syns åtminstone att det är ett album som är relaterat till kompanjonen Joseph Williams album Denizen Tenant som kom samtidigt, Steve hördes ju på det albumet och Joesph hörs på detta. Omslagen är lika, föga smickrande båda två. Annars behöver knappast Steve Lukather någon introduktion, han är den enda som hörts på alla album av Toto och varit med i det bandet sedan starten och har hörts hos många andra – en mycket kompetent gitarrist.

Musikaliskt är det liknande Williams album som släpptes samtidigt, det är melodiöst men kanske lite mer gitarrdrivet men stilistiskt ganska neutralt egentligen och få inslag som sticker ut. Ett album som kanske inte gör något jättestarkt intryck, och som inte känns speciellt originellt – för att vara en soloskapelse av en gitarrist känns det faktiskt ytterst blekt och fantasilöst. Ingen stor variation egentligen heller, åtminstone känns det inte så utan de 51 minuterna tröskar man igenom utan att egentligen minnas speciellt mycket när de väl är slut.

Ganska tråkigt album tycker jag, fegt. Det händer lite, eller inget och låtarna sticker definitivt inte ut. Precis som Williams album jag recenserade för ett tag sedan så känns det som att det går in genom ena örat och ut genom det andra, man lyssnar utan att egentligen lyssna så att säga. Jag har spelat detta album x antal gånger och jag har inget intryck av det, inget som består, jag lyssnade inte när jag samlade info och jag blev förvånad att Williams sjunger och när jag såg att någon låt var över tio minuter – om jag inte lyssnar på albumet kan jag inte dra mig till minnes något av det överhuvudtaget.

Det känns faktiskt ganska misslyckat, ungefär som tvillingalbumet, de hör ihop och de kan båda skippas. Jag tycker inte att detta är ett speciellt bra album, visst kan man lyssna på det men varför ska man slösa tid på att lyssna på något som med nöd och näppe kan kallas godkänt när det finns massor av bra musik att välja på? Och hur kan en herre som gjort så mycket bra musik med exempelvis Toto skriva något som detta? Helt meningslöst.

HHHHHHH