Joseph Williams
Denizen Tenant

Joseph Williams är en prominent person i musikvärlden, han är son till filmkompositören John Williams som står bakom en hel del ikonisk filmmusik. Men det är förstås inte bara familjeband som gör Williams till en stark karaktär i branschen, han har ju hörts som sångare på Toto-album och gjort ett gäng egna album samt samarbeten med starka musiker, även Emmy-nominerats som kompositör och hördes sjunga som Simba i Lejonkungen. Detta nya album ser en hel räcka med gäster, bland annat Steve Lukather, kollega i Toto som ger ut sitt soloalbum samma dag. Den kommer vi också att recensera. Men vad ska vi då säga om Williams nya album, förutom att omslaget inte lockar till inköp?

Musikaliskt ska du väl inte förvänta dig något i Toto-ådran, detta är mer westcoast och ”softare” musik, soft rock med jazziga inslag kanske. Williams röst är ett tydligt och starkt kort även om jag personligen föredrar hans roll i Toto eller liknande jämfört med detta. Det är ett album som går i lite lägre tempo och känns som att det är något som blickar en hel del tillbaka till en era innan rockmusiken nästan. Det känns som ett relativt statiskt album också där det inte känns speciellt varierat eller dynamiskt, känns som ett ganska långt album.

Imponerar inte tycker jag, det är för tråkiga låtar, det känns sömnigt och kan kanske gå hem i en lite rökig källarklubb men någon sådan bor inte jag i och jag tröttnar ganska snabbt när jag lyssnar på detta album. Det som fattas är några låtar med fart, egentligen fattas allt som normalt gör Williams bra, han låter bra när det blir mer fartiga och rockiga låtar, det här sömnpillret känns mest som något han gör sig själv en otjänst med. Jag tycker egentligen inte att någonting med albumet glänser och känner snabbt att jag vill gå vidare till något annat, det är ett av de där albumen man tvingar sig igenom för att kunna skriva något om dem trots att man fick nog redan efter ett par minuter.

Jag hade hoppats på något bättre, lite som det senaste samarbetet med Champlin och Friestedt, tråkigt och trött. Kanske är det bara så att den gode Williams blivit gammal och inte längre besitter den kvalité som behövs för att skapa underhållande musik – jag tycker inte det finns någon större anledning att bry sig om detta album, man tröttnar på det extremt snabbt.

HHHHHHH