Eclipse
Paradigm

Eklips som det heter på svenska är tillbaka med ett nytt album, det blir sju stycken nu. De tre föregående har fått positiva omdömen av oss och utan att överdriva kan man väl påstå att väldigt lite har hänt. Då gäller det både bandets grafiska och musikaliska profil. Det ser ut som ett Eclipse-album och det låter som ett och kanske behöver man inte säga så mycket annat.

Rivig melodiös hårdrock med ös, energi och pondus är vad de erbjuder idag och har gjort tidigare. Erik Mårtensson sjunger lika lysande som han gjort på de föregående albumen, gitarrslingorna är lika hårdrockiga som tidigare, solon glänser och det finns inslag av virtuoseri på den fronten. Det tydligaste är nog ändå refrängerna som är lätta att sjunga med i och som snabbt letar sig in medvetandet och sätter sig på skallen. Fansen kommer att känna igen sig för det låter ungefär på samma sätt som tidigare, riktigt bra producerat och snyggt. Kreativt kanske lite tveksamt men det tror jag att alla Eclipse-fans redan är införstådda med så det bör inte vara något negativt, kanske snarare motsatsen. De putsar på sitt hantverk. Bra variation och sansad speltid dessutom, sådant ska inte underskattas när det gäller att skapa dragningskraft.

Riktigt bra, hade ni trott något annat? De finputsar sitt koncept som kanske låter bättre än någonsin nu igen och låtarna är så bra att man inte orkar granska dem så noggrant och man struntar i att originaliteten är lika obefintlig som Donald Trumps intellekt. Det är ett album som trycker på rätt knappar och det vore konstigt om ni inte gillar vad eklipsen erbjuder denna gång, jag vet jag har nästan svårt att lyssna men med erfarenhet av Armageddonize och Monumentum så är det troligt att det ändå glöms ganska snabbt när man väl slutat lyssna.

Ett riktigt underhållande album, kanske inte direkt visar upp Eclipse i något annat ljus men vem kan argumentera mot Viva La Victoria och de andra riktigit underhållande låtarna? Jag kan det inte och som kritiker är det ändå mitt uppdrag att göra just det men detta är ett så underhållande album att man inte vill leta efter något mindre bra utan man vill bara avnjuta de trevliga låtarna. Så det blir tummen upp för Eclipse även denna gång, det är lätt att acceptera Eclipses världsbild.

HHHHHHH