Tymo
The Art of a Maniac

Label: Independent
Tre liknande band: Megadeth/Slayer/Lich King

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Tymonicide
2. Sanity Clause
3. Mars Attacks
4. Estrogenocide
5. Age Of Deception
6. The Roy Parson Project
7. War Beneath The Skull
8. The Art Of A Maniac
9. Alcoholocaust


Band:
Tim Tymo - Vocals & Guitar
Nick Schwartz - Guitar & Backing Vocals
Harlen Jacobs - Bass & Backing Vocals
Marc Durie - Drums & Backing Vocals


Discography:
Purge & Reset (2017)


Guests:


Info:
Produced by: Tymo
Mixed by Graham Smith at Atreus XO Studios
Mastered by Graham Smith at Atreus XO Studios
Album Artwork by Andrei Bouzikov

Released 2022-02-05
Reviewed 2022-04-03

Links:
tymo.ca
youtube
bandcamp



read in english

Vi tittar på konsten av en galning, en som målar idylliska landskap samtidigt som marsianerna anfaller i sina flygande tallrikar. Kul omslag by the way, kanske är det en galnings konst vi tittar på där. Läser jag i pressmaterialet kanske det är så att Tymo är galningen och detta, deras andra album, är konsten. Eller kanske inte. ”A golden shower of thrash metal” läser jag, en webbsökning på golden shower får mig att fundera kring hur den termen passar in på Tymos musik. Nåväl, det kanske finns någon förklaring någonstans, jag fokuserar istället på The Art of a Maniac och lite mindre på vad jag kan läsa i pressmaterialet.

Thrash metal är väl ingen tokig beksrivning av stilen, aggressiva riff, sången är aggressiv och sångare Tymo spottar ur sig orden. Det är bra energi och driv i låtarna, produktionen är avskalad och enkel, ganska klassisk thrash skulle jag nog påstå. Lyriskt finns det en vis dos av humor, bland annat en låt om Mars Attacks, ni vet den där väldigt seriösa filmen som gjordes för x antal år sedan. Variationen är väl annars ganska liten, men eftersom speltiden är kort kommer de undan med det. Vad de kanske mindre kommer undan med är att de inte direkt glänser när det gäller originella idéer.

Relativt kul och medryckande album, kul låtar och så vidare. Det är ett album som går rakt på sak och det är alltid roligt, men det är kanske inget som har någon längre hållbarhet då man tröttnar hyfsat snabbt på att höra detta album. Mars Attacks är kanske det bästa av spåren, men det är en generellt ganska bra kvalité rakt igenom. Det är inget världsförändrande album, eller milstolpe i musikhistorien, men bandet från Edmonton visar ändå upp en spelglädje och humor som kan vara tillräckligt för att ge dem en chans.

The Art of a Maniac är ett ganska kul och ganska trevligt album. Det kanske inte är så speciellt i det stora hela, kanske inte heller överdrivet minnesvärt men det är ett album som fungerar och som är kul att lyssna på. Det är inte det bästa jag hört men knappast heller det sämsta, The Art of a Maniac är kanske inte så galet som man vill men det är ett album som ser kul ut och som låter ganska kul. Den som gillar thrashig metall bör ta sig en titt på detta.

HHHHHHH