Magical Heart
Heartsonic

Magiskt Hjärta kommer med sitt andra album, det första som kom 2018 tyckte vi var helt okej men vad säger vi då om det andra? Att det har snyggare omslag är ju en sak jag noterar. Annars ser jag inte så mycket intressant i pressmaterial och så vidare, analog och direkt rock där de följer sina instinkter ska det vara – det har jag aldrig läst förr, eller?

Den tyska kvartetten bjuder på klassisk hårdrock, rättframt med klämkäcka refränger. Inga överraskningar att tala om. Snygg ljudbild, hyfsat fräsch men samtidigt ganska nostalgisk. Hyfsad sångare, inget speciellt egentligen om man jämför med annat i genren. Stilistiskt kan man inte heller påstå att de hittar på några nymodigheter, de bjuder på välbekant musik, tar väl upptrampade musikaliska stigar om du så vill. Variationen är också ungefär som man kan förvänta sig, så förväntar man sig överraskningar kan man bli lätt besviken för dessa lyser med sin frånvaro. Speltiden är sansad med 41 minuter, det är ett positivt inslag.

Ett lättillgängligt och bra album med flera trevliga låtar där jag kanske främst åsyftar inledande Bad Habits och sjunde spåret How Will the Story End, men det är bra låtar genomgående. Dock är det väl inte direkt låtar som sticker ut och jag känner att jag relativt snabbt tröttnar på vad jag lyssnar på trots sansad speltid och så vidare. Kanske inte lika lätt att tröttna på som att ta till sig men skillnaden är inte gigantisk om jag säger så. Och visst hade det varit trevligt med ett lite mer spektakulärt och spännande album? Jag tycker nog att de är lite fega, spelar på säkra kort istället för att våga något nytt och spännande.

Så oavsett om det är bra finns det så många band och album därute nu av samma kaliber, och jag kan inte se att Heartsonic bjuder på någonting som särskiljer det från alla dessa album. Det är ett i mängden, ett snyggt album, välgjort, inga större svagheter, men samtidigt ett alldeles för fegt album för att sticka ut. En köpare kommer säkert inte bli besviken, det går mycket bra att lyssna och du kanske till och med sjunger med lite – men snart upptäcker du att det är ännu ett av de där dammsamlande albumen som du skaffade och spelade någon gång innan det förvisades till en dammsamlande roll.

HHHHHHH