Trouble
The Skull

Label: Hammerheart Records
Tre liknande band: Black Sabbath/Cathedral/Kyuss

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Pray For The Dead
2. Fear No Evil
3. The Wish
4. Truth Is - What Is
5. Wickedness Of Man
6. Gideon
7. The Skull


Band:
Eric Wagner – vocals
Bruce Franklin – guitars
Rick Wartell – guitars
Sean McAllister – bass
Jeff Olson – drums


Discography:
Psalm 9 (1984)
The Skull (1985)
Run to the Light (1987)
Trouble (1990)
Manic Frustration (1992)
Plastic Green Head (1995)
Simple Mind Condition (2007)
The Distortion Field (2013)


Guests:


Info:
Recorded at Preferred Studios (Woodland Hills, Los Angeles) and Track Record (Los Angeles)
Bill Metoyer – producer, engineer
Eddie Schreyer – mastering at Capitol Records, Hollywood
Brian Slagel – executive producer

Released 2021-02-12
Reviewed 2021-07-13

Links:
troublemetal.com
youtube
hammerheart records


read in english

Mycket Trouble för Hallowed just nu, The Skull från 1985 är bandets andra album, som följde ett år efter debuten. Det har ett mer intressant omslag och mer intressant ljudbild, mer intressanta låtar. Ett album från ett band som föregick storheter som Candlemass och som förstås inspirerats av Black Sabbath. De gick i en lite mindre metallisk riktning från debuten och det måste nog ses som positivt eftersom sångarens mer klassiska och pampiga stämma passar bättre när det går åt doomigare hårdrock än mer kraftfull metal.

Det här albumet består av färre låtar med långa The Wish som en dryg fjärdedel av hela speltiden, de andra spåren är runt fem minuter. Det är doomigt, stämningsfullt, bra sånginsats, ett solitt album som kanske saknar de lite utstickande hitlåtarna man kunde höra på debuten, men det saknar också de svagheterna som fanns på det albumet och The Skull känns som ett väldigt väl genomarbetat och solitt album som dock kanske saknar det där lilla extra som gör ett album lite mer spännande. Det jag kanske saknar främst är lite mer variation och dynamik, detta album lider lite av att låtarna ofta är ganska lika varandra vilket kan göra att albumet känns lite långt.

Ett bra album med bra låtar, ett klart steg framåt jämfört med förra albumet som visserligen hade lite högre toppar men samtidigt mycket lägra dalar. Det är solitt, väl producerat och ganska underhållande att lyssna på, dock skulle jag nog inte vilja säga att det är en tidlös klassiker på samma sätt som det självbetitlade albumet som kom ett halvt decennium senare. Men visst kan man absolut ge detta speltid i sin musikspelare, genre-fans kommer att uppskatta det och det går nog ganska väl hem bland musik-fans i allmänhet.

Trouble tar steg framåt, stora steg och gör ett mycket habilt och trevligt album som känns betydligt mer intressant och värt att lägga tid på än sin föregångare. Samtidigt ska man väl inte glömma att bandet gjorde betydligt bättre album några år senare. Men det förringar inte att det är en trevlig skalle man har att lyssna på här.

HHHHHHH