Osukaru
Starbound

Precis som en fyrverkeripjäs är Osukaru på väg mot skyarna, åtminstone om vi ska tro titeln på det svenska bandets nya album. Jag läser i pressmaterialet är det är sjätte albumet, men om jag kikar på diskografier på nätet blir det fler än så. Men det kanske inte spelar så stor roll egentligen, de har varit med ett decennium nu och deras skivsläppartakt är väl kanske något högre än många samtida artister. Nya albumet Starbound har ett hyfsat intressant skivomslag, alltid kul när ljusare färg dominerar inom den hårdare rocken. Men innanför omslaget känns det väl kanske lite som ”business as usual”, och då menar jag inte för Osukaru för detta är första albumet jag hör med bandet men generellt eftersom det låter väl ganska mycket som AOR/melodiös hårdrock brukar låta.

Ganska typisk melodiös rock/hårdrock, AOR som det brukar kallas. Klämmiga refränger, tydliga melodier, lättillgängliga låtar, sångaren kanske är lite mindre polerad än vissa i genren men inte mycket. Vi har hört detta förr, det finns flera album av samma stil och kvalité bara bland de senaste 20-30 albumen jag skrivit om. Det är snyggt producerat, välgjort, fint hantverk, kreativt hafsverk, originaliteten saknas helt och hållet. Det känns välbekant redan första gången man hör det, ofta märker man inte ens att man byter album till denna om man spelar något liknande före.

Bra låtar, medryckande, första spåret är bäst. Men bra låtar kan de flesta banden i denna genre göra och faktum är att Osukaru ligger ganska precis mitt i skalan av band, det låter bra men det låter också som allt annat. Hur ska man kunna gå igång på detta när man hört samma sak så många gånger tidigare? Kanske borde det finnas ett tak på hur mycket som släpps inom en specifik stil, något som skivbolagen kanske kan komma överens om? Jag kan tycka att det behövs mer kvalitetskontroll och mer krav på albumen som släpps. Färre nya album av bättre kvalité istället, men det fungerar inte i vår värld då man ska översvämma världen i generiskt massproducerat onödigt skräp.

För nästan oavsett hur bra Osukaru gör detta kommer deras album bara samla damm, det är ännu en onödig pryl på marknaden, ett resursslöseri. Och då menar jag både att skapa albumet och producera fysiska produkter. Hade jag inte redan hört massor av AOR hade jag gillat detta album ganska mycket, men det låter som allt annat och det är svårt att inte bli uttråkad när det mesta i musikväg är sämre plagiat av något gammalt – det gäller i allra högsta grad Osukaru.

HHHHHHH