Holy Mother
Face This Burn

Det bränner till när Holy Mother kommer med sitt första album på ett bra tag, föregångaren kom faktiskt 2003 så den som väntat på en fortsättning har fått vänta ett tag. Det är bandets sjunde album i en karriär som startade redan 1994, de hade sedan ett längre uppehåll och har alltså nu återförenats. Detta nya album har ett hyfsat flott omslag men är det ett album värt att titta närmare på?

Face This Burn bjuder oss på ganska typisk amerikansk heavy/power metal, inga större konstigheter egentligen. Jag tror mig inte känna till något av de tidigare albumen, och frågan är väl egentligen vad detta erbjuder som inte fanns på dem, om något. Det är lättsmält musik med enkla låtstrukturer och så vidare, inga direkta överraskningar men ganska bra produktion och hyfsad sångare. Däremot saknar jag djup och jag saknar variation, albumet känns lite väl långt och kanske även lite händelsefattigt.

Inte alltför fantastiskt album, inga superhits och inte heller något liknande. Det känns som ett album man kanske lätt kan tycka om, men samtidigt är det ett man snabbt tröttnar på. Jag skulle vilja ha lite mer drama och djup, lite mer fantasi och energi, det känns lite trött. Är det så att de börjar bli, eller redan är, lite väl gamla och orkeslösa för heavy metal? Det är åtminstone det intrycket jag får när jag lyssnar på Face This Burn, nog hade det väl varit roligare om de kunnat komma med något lite mindre fantasilöst.

Om du gillar heavy metal utan större fantasi kan detta säkert vara din grej, kanske behöver du också vara en sådan som dras till det standardiserade. Standardisering är bra inom exempelvis tillverkningsindustri men inom musik kan det inte påstås vara lika bra, och för mig är Face This Burn ett föga imponerande album som må vara okej på många sätt men det saknar de kvalitéer som lyfter ett album från medelmåttigt till bra.

HHHHHHH