Gravehuffer
Necroeclosion

Label: Black Doomba Records
Tre liknande band: Aus-Rotten/Mastodon/Voivod

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. Custom Of The Sea
02. Hellhound
03. Sights To The Sky
04. Death Before Disco
05. Stingray
06. Smaller Than Death
07. Ghost Dance
08. Quarantine Death Machine
09. Causes
10. Backpack
11. Mad Wolf


Band:
Travis McKenzie – vocals
Ritchie Randall – guitar, vocals
Mike Jilge – bass
Jay Willis – drums, vocals


Discography:
Blasphemusic (2013)
Your Fault (2017)


Guests:
Guitar Solo "Sights to the Sky" Dan 'Chewy' Mongrain
Guitar Solo "Smaller Than Death" Curran Murphy
Guitar Solo "Stingray" Craig Hecht
Guest Vox - Stan Boman
Horns arranged and performed by Doug Dicharry


Info:
Produced by Gravehuffer
Recorded at Skunkwax Audio Unit by M.Jilge
Mixed by M. Jilge
Mastered by Garry Moore
Front cover by Eric Sweet
Rear Cover by Kavie Imasya

Released 2021-01-15
Reviewed 2021-03-24

Links:
bandcamp
youtube
black doomba



read in english

Gravsniffare, något sådant kanske man kan översätta namnet på det amerikanska bandet Gravehuffer, deras nya album heter Necroeclosion och det pryds väl inte direkt av det snyggaste av omslag. Innanför omslaget finns det doom/sludge, den typen av musik får vi när vi tar oss and vad Graveshuffer har att erbjuda. Jag läser i pressmaterialet om ”breath of fresh air” och flera omskrivningar av originellt och nyskapande, och vi vet ju alla att pressmaterial aldrig kommer med tveksam information så detta måste ju vara spännande.

Kanske inte helt lättbeskrivet, det handlar väl i grund om doom men man kan ju sätta etiketter som crust, sludge och så vidare på det. Det börjar med en kul framförd kommentar och sedan är det ganska tungt, ofta lite släpande i stil med doom- och sludge-soppan som finns. Det varieras dock en del, bland annat med inslag av disco som förstås känns väldigt oväntat. Men förutom disco-avbrottet känns albumet ganska enformigt faktiskt och det känns lite tursamt att det inte är längre än vad det är.

Ingen höjdare, tänker jag när jag lyssnar på detta. Ganska tråkigt skulle jag nog vilja påstå att det är, bäst är det när det blir disco, i övrigt tycker jag inte att detta album imponerar. Men jag kanske är en av de där som inte förstår, något jag läste en recensent ondgöra sig över att vissa kanske inte var imponerade av NecroEclosion och att det skulle vara för att de inte gör research eller något sådant men om man slår upp recension så finner man synonymer som kritik eller bedömning – det behöver man inte göra research för, det handlar ju faktiskt bara om vad man själv tycker man behöver inte veta ett jota om det man skriver om.

Kanske om du gillar sludge och sådant, då kan du säkert gilla detta. Det finns kul inslag tycker jag väl, men som helhet tycker jag inte att Gravehuffers senaste album imponerar alltför mycket – jag är mest glad över att jag slipper detta album eftersom det alltid börjar med det om jag pluggar in iPoden i bilstereon och att det efter en lovande inledning är mestadels ganska påfrestande att lyssna på, speciellt i bilen.

HHHHHHH