Newman
Ignition

Ignition, det kan man ju tro indikerar något ösigt och energiskt vilket kanske inte rimmar med de tidigare album vi recenserat från Newman. Vartannat album har fått fyra och vartannat fem och eftersom senaste albumet Aerial fick fem poäng borde ju detta få fyra. Omslaget är snyggt sådär lagom dramatiskt och så vidare, positivt med ett ljust färgschema på omslaget men det kanske faktiskt är det mest spännande med Ignition för det tänder inte riktigt till.

AOR, det är mer av samma karaktär som de tidigare albumen jag skrivit om, inga direkta överraskningar här. Tempot är mindre ösigt än namnet indikerar, men så har det inte varit speciellt ösigt på Newmans tidigare album så det är kanske ingen större överraskning. Däremot kanske det är överraskande att det inte är speciellt varierat och 55 minuters speltid känns lite väl långt i detta fall. Sången och produktionen är riktigt vass, det känns riktigt välgjort på den fronten.

Trevligt album överlag men det finns inget som direkt sticker ut, inget som imponerar. Visst är låtarna schyssta men ingen av dem är fantastiskt, och albumet fängslar inte som det föregående eller Siren. Det känns nästan lite fantasilöst och framförallt lite som en besvikelse, jag övervägde till och med att ge tre poäng eftersom ingenting med detta album känns intressant eller spännande.

Newmans fans kommer antagligen uppskatta detta album även om jag tror att de flesta inte kommer att påstå att det är Newmans bästa album. Det tänder inte till och även om albumet är trevligt så känns det faktiskt mestadels intetsägande.

HHHHHHH