Imperium
Heaven or Hell

För några år sedan skrev jag positivt om bandet Imperiums debutalbum Dreamhunter som jag tyckte var väldigt bra. Av olika anledningar hann jag inte med 2018-års Beyond the Stars som säkert var motsvarande kompetent, nu har den gode Mika Brushane slängt ihop ett nytt album som kallas Heaven or Hell och det är hans tredje album under signaturen Imperium. Jag tycker att han borde ha använt namnet Calidris Pugnax som bandnamn, och kanske haft några snäppor på omslagen – men ens egen logik kanske inte alltid densamma som andras och det är ju inte de namngivande kvalitéerna vi på Hallowed bedömer även om vi kan nämna dem.

Det handlar om klassisk AOR, ungefär lika förutsägbar som en brushane med snygg produktion, klämkäcka refränger, starka melodier, bra sångare och så vidare. Det är ingenting som överraskar utan vi får ett ganska förväntat urval av låtar där de flesta känns väldigt radiovänliga och tycks nog om av de flesta som hör dem. Som tidigare använder Mika flera sångare vilket skapar en god dynamik genom album i och med att olika röster hörs i låtarna. Speltiden känns ganska sansad även om jag skulle vilja ha lite mer variation, du får nog inte känslan av att det är för långt då det håller ganska bra genom hela spårlistan.

Schysst album, finns inte direkt någonting att klaga på – men kanske inte heller något att direkt hetsa upp sig kring. Det känns som en solid skapelse med bra låtar där jag nog inte vill påstå att någon riktigt sticker ut, det känns trevligt att lyssna på alla spår även om jag kan känna mig lite färdig med albumet ett par låtar före slutet. Det största negativa är att vi hört det förr, det mest positiva är att inte alltför ofta får man låtar av den här kalibern.

Dreamhunter tyckte jag imponerade lite mer på mig, detta är solitt, det är kul, men det gör inget större avtryck. Jag lyssnar en stund, tycker att det låter väldigt trevligt, slår ner argumenten för fem poäng, slutar lyssna, glömmer albumet – ungefär så är känslan för mig när jag lyssnar och funderar på varför inte Mika är lika säregen som andra Brushanar, det hade kunnat göra albumet mycket speciellt för kompetensen är det inget större fel på. Jag gillar detta album, kan sjunga med och så vidare, men det går samtidigt inte att komma ifrån den där avlägsna känslan av att man lyssnar på något gammalt och lite trött.

HHHHHHH