Helion Prime
Question Everything

Helion Primes debut 2016 var en ganska magisk historia i en värld av science fiction med en sångerska som berättade alldeles fantastiska historier som lyriker och sångare. Sedan kom ett cybernetiskt monster som jag själv aldrig skrev om, med ny sångare och så vidare. Promon jag fick till den hade så risigt ljud att den inte gick att lyssna på så jag struntade i att recensera det albumet, men uppfattningen var att den inte var lika vass som debuten. Nu har de åter en kvinnlig sångare och Heather Michele som sjöng på debuten gör ett gästinhopp på titelspåret tillsammans med den andre före detta sångaren Sozos Michael, hon har också bidragit med lyrik och melodier på ett album som handlar om historiska karaktärer som filosofen Sokrates och matematikern Katherine Johnson – ett intressant koncept. Bra titel också, man bör alltid ifrågasätta, speciellt sådant som sägs på sociala medier men även annat, alltid ta reda på fakta och skapa en egen uppfattning.

Musikaliskt handlar det om medryckande power metal med klämkäcka och samtidigt smart skrivna refränger där man inte upprepar sakerna för mycket utan går på lite längre textrader som inte upprepas lika mycket som man kan höra många andra refränger i genren. Sångerskan Mary Zimmer är ganska bra tycker jag, kanske inget speciellt dock men tack vare bra sångmelodier stör jag mig inte överdrivet mycket på att hon inte har samma driv som Heather hade på första albumet. Det är också ganska svårt att höra vad hon sjunger i delar av albumet då hon sjunger lite otydligt, vilket jag inte tycker är positivt. Däremot är albumet snyggt producerat och lätt att ta till sig, ett ganska varierat album dessutom om än kanske inte lika dynamiskt som debuten men det håller väl för de 57 minuter som albumet pågår.

Question Everything är ett riktigt bra album, jag övervägde ett högre betyg ett tag, men en lite svag sånginsats och att det faktiskt inte är lika bra som debutalbumet gör att jag stannar vid samma betyg som jag gav debuten för några år sedan. Bäst är nog Madam Mercury som handlar om matematikern Katherine Johnson vars matematik NASA använde för att skicka astronauter till Månen. Hon skulle ha fyllt 102 år samma dag som Helion Prime släppte videon till den låten (26 augusti), hon dog tidigare i år, så det är ju en snygg hyllning. Men Zimmer kunde väl ha uttalat orden bättre i refrängen, tur att det finns en lyrics-video för den som vill veta vad som sjungs. Misfits-covern som avslutar är en annan som rycker med ordentligt, men de har några fräscha hits som de skrivit själva förutom Madam Mercury – men hela albumet är riktigt bra och den enda lilla svagheten är väl att sånginsatsen inte är lika fantastisk som den kanske borde ha varit.

Så även om du ifrågasätter allt finns det anledning att gripa tag i och utforska detta album, det är riktigt fint och man kan spela det om och om igen utan att tröttna. 57 minuter av riktigt vass power metal, jag skulle nog vilja påstå att det finns väldigt få band som gör lika bra musik i denna genre just nu. Gillar du power metal vore det dumt av dig att inte ta en närmare titt på vad Helion Prime har att erbjuda.

HHHHHHH