Stand Atlantic
Skinny Dipping

Kul titel. Skinny Dipping är Australiska trion Stand Atlantics debutalbum som följer deras framgångsrika debut EP från föregående år. De har redan fått många positiva omdömen, kommentarer och så vidare, och eftersom detta album släpptes för ett par månader sedan så har många redan hunnit skriva om det och de allra flesta har givit riktigt positiva omdömen, några till och med maximala poäng. Det är i och för sig inte speciellt ofta jag och andra recensenter är överens men när det gäller Stand Atlantic har jag bara positivt att komma med då deras debut är ett riktigt vasst och fräsch pop-punkalbum med mängder av vasst låtmaterial, eller åtminstone trettiofyra minuter vasst låtmaterial.

Det handlar om modern poppig punkig melodirock/hårdrock med bra energi och bra ös – mestadels full fart även om tempot är hyfsat varierat. Bonnie som sjunger har dessutom en röst som är som klippt och skuren för genren, och ska jag vara ärlig kan jag i detta nu faktiskt inte komma på en enda sångare i pop-punkgenren som är bättre än Bonnie. Ljudbilden är dessutom modern och snygg, känns ganska fräsch faktiskt även om bandet knappast kan beskyllas för någon enorm originalitet, men kanske tillräckligt för att märkas.

De bra låtarna gör i alla fall att de märks, och dem är flera där det är lika lätt att välja favoriter som att välja hatt när man ska gå ut. Kanske är väl titelspåret det som känns mest minnesvärt men andra spår som Lost My Cool, Lavender Bones med flera är också väldigt bra. Det är musik man lätt sjunger med i, rör sig i takt med och så vidare. Glad och positiv musik, sådant som kanske behövs i en värld där alla tycks måla allt i de mörkaste möjliga färger som finns att tillgå, kul då med band som vågar vara lite positiva i sin framtoning. Det är musik man blir lite mer positiv av att höra, något som inte direkt kan sägas om allt som hamnar i min brevlåda.

Definitivt ett album värt att kika närmare på, det är helt enkelt ett riktigt jävla bra album med riktigt jävla bra låtar. Och det tar bara 34 minuter att spela sig igenom, 34 minuter för att bli på lite bättre humör – det borde vara skäl nog att införskaffa sig ett eget exemplar som man kan spela en mörk kall vinterdag i väntan på badsäsongen.

HHHHHHH