Pain of Salvation
The Passing Light of Day

Förra året stod Pain of Salvation för en av de vassaste skivsläppen när de släppte en uppiffad variant av Remedy Lane från 2002. Nu är de tillbaka med ett nytt studioalbum som är en sjukbäddsberättelse om livet, med lite mörker och lite hopp. Ett album med ett ganska intressant skivomslag men också med över sjuttio minuter musik. Men det kan ju fungera med ett så väl ansett band som Pain of Salvation som ofta hyllas lite här och lite där, personligen tycker jag dock att det varit sparsmakat med riktigt vassa album.

Progressiv rock/metal med god variation genom låtarna. Tempot och tyngden varieras flitigt sett genom albumet, det är bra producerat och sånginsatsen är varierad. Jag tycker dock inte att sånginsatsen är speciellt bra, snarare ganska intetsägande och delar av albumet känns också lite fragmenterat och för långt. Inte alls lika spännande som bandet varit i sina bästa stunder men visst finns det väldigt fina inslag på albumet och jag skulle inte bli förvånad om bandets fans och de flesta recensenter reservationslöst hyllar materialet.

Det börjar annars ganska kraftfullt och bra på en tisdag som är en bra öppning, lite väl lång kanske men en fin öppning hursomhelst. Tredje spåret Meaningless är det jag tycker bäst för annars känns det som att albumet är ganska anonymt och ingenting griper tag i mig. Det skrivs om emotionellt innehåll i recensioner och lyriskt kan jag väl tycka att det är sant och även i spåret Meaningless kommer det fram musikaliskt men oftast känns det faktiskt ganska intetsägande med spår som inte når fram till mig som lyssnare trots att jag dragit mig igenom albumet ett antal gånger – och det som börjar så bra.

Avslutningen som ska knyta samman allt är för lång och känns för fragmenterad, jag får nästan känslan av att det är så mycket känslor involverade att de inte riktigt lyckas knyta samman allt till en sammanhängande låt. Men det kanske bara är jag som har fel för jag hittade en uppsjö recensioner som hyllar Pain Of Salvations senaste alster som ett mästerverk och så vidare. Jag kan dock inte höra vad det är de hör, vi måste ha fått helt olika album. Visst är det ett hyfsat album med bra låtar och en schysst inledning men något mästerverk är det knappast.

Det är ett fall framåt från det som skapats på senare år, men jag är inte villig att utnämna detta till ett lysande album, inte heller till ett mästerverk. Däremot är det ett hyfsat bra album som säkerligen kommer att tilltala bandets fans och i slutändan är det väl kanske främst det som räknas.

HHHHHHH