The Flower Kings
Banks of Eden

Ett av Sveriges bästa band är tillbaka med ett nytt album, Banks of Eden heter blomsterkungarnas elfte studioalbum och för er som känner bandet är det ”business as usual” som de säger i staterna. Omslaget har ett klassiskt blomsterkungsstuk och inte helt oväntat öppnas albumet med ett tjugofemminutersopus, lita på att de inte följer några som helst konventioner detta band. Samtidigt följer de dock vissa konventioner för genren som att inte följa konventioner, och att bandets musik utvecklats ur en inspiration av band som Yes, Genesis och så vidare är inte helt förlorat i deras musik och inte heller i Banks of Eden. Även om de förstås går sin egen väg och bryter mot diverse regler och konventioner när de gör det, samtidigt är det precis vad vi förväntar oss av ett band som The Flower Kings som vi bjuds på med Banks of Eden.

Banks of Eden släpps bland annat som reguljär utgåva på en CD-skiva och är då närmare femtiofem minuter lång på fem spår där det inledande spåret står för nästan halva speltiden med över 25 minuter. Sedan finns det en specialvariant av albumet som har fyra bonusspår och då är den 92 minuter lång, jag har personligen fått till mig den reguljära varianten så jag kan inte säga något om bonusspåren. Men i traditionell Flower Kingsanda handlar det förstås om bombastisk progressiv rock, med orkestrala inslag, med musikaliska äventyr i diverse olika riktningar och förstås med ett ständigt flöde av oväntade ting. Alla spår är långa men inget av dem stannar och fastnar i ett stampande som brukar kunna ske för vissa progressiva rock-/metalband, produktionen är förstås pompös, storslagen och alldeles utmärkt, perfekt skulle man nog faktiskt kunna säga att den är. Som ni kanske annat går bandet för en storslagen musikalisk upplevelse snarare än för att skapa hitlåtar, alla spår på detta album är för långa och komplexa för att någonsin kunna fungera som hitspår, sådana måste vara lättsmälta och okomplicerade och det är något Roine och hans manskap aldrig varit.

Som förväntat är detta album riktigt bra, det är vad man kan förvänta sig av Flower Kings och det betyder förstås att det är ett nytt spännande album för Flower Kingsfanatikern att tillskansa sig för att placera i skivhyllan bredvid de andra. Givetvis finns det spår av bandets tidigare verk men som så många andra av de bra progressiva rockbanden lyckas de alltid förnya sin musik så att det aldrig känns som att de repeterar sig själva och detta album är inget undantag utan är bara ännu en riktigt bra fortsättning på vad bandet gjort tidigare. Det är storslaget och spektakulärt, det är vackert och finstämt, det är ett äventyr och det är framfört med samma fantastiska kompetens som bandets tidigare alster. Det är också ett album som man inte tar till sig på en genomspelning utan det är ett album som kräver sin tid och att man ger det en ganska stor portion uppmärksamhet för det är inte ett album som fungerar vare sig som bakgrund eller som hissmusik.

Ett säkert kort, ett album som inte kommer att göra någon besviken oavsett om man är fan av bandet sedan tidigare eller aldrig hört dem förr. Det spelar heller ingen roll vilken musikalisk preferens du har, The Flower Kings är ett av de där banden som har något att erbjuda alla som är seriöst intresserade av musik. Innan jag svamlar bort mig totalt i någon form av total musikalisk förvirring kan jag bara säga att det här är ett riktigt bra album, du är dum om du inte kollar upp det.