Pain of Salvation
Remedy Lane Re:visited(Re:mixed & Re:lived)

Remedy Lane återbesökt med en medföljande live-version av samma album, Pain of Salvation när de håller vad de lovar. Jag upptäckte Pain of Salvation på en InsideOut-sampler någon gång under början av 2000-talet och det med låten Fandango som fick mig att undersöka detta band och det då nya albumet Remedy Lane – ett album jag verkligen gillade. Jag har sedan fortsatt att införskaffa eller titta närmare på det Pain of Salvation släppt och varje gång har det varit en extraordinär besvikelse, med Remedy Lane som facit över vad bandet är kapabelt att göra finns det ingen ursäkt till uselheter som Roadsalt-skräpet, eller något av det övriga de kastat ur sig – att ett så bra band bara lyckats med ett album är lite av ett under. Nu har Jens Brogren fått ratta detta album till nytt liv och han har även stått för ljudbilden på den livespelning av albumet i sin helhet som spelades in på Progpower i USA 2014 och medföljer detta skivsläpp.

Progressivt, men också genreöverskridande, inte speciellt hårt eller komplicerat. Mycket fokus på bra melodier och tydliga låtar, men också på starka atmosfärer som ger ytterligare dimension till låtarna. Gildenlöw låter bra bakom mikrofonen, det är nog också enda gången han gör det för Pain of Salvation. Det känns modernt och snyggt, riktigt vasst producerat – jag tycker nog att albumet har fått nytt liv och att Pain of Salvation lever igen för första gången sedan 2002. Bra variation mellan låtarna men också en elegant röd tråd som binder ihop albumets låtar till en enhet, ett riktigt bra exempel på hur man bygger ett album kanske man kan beskriva det som.

Kort om livealbumet som också medföljer kan jag väl beskriva det som en bra spegling av albumet i sig, snygg ljudbild och det låter väldigt bra – om man kunde ha kastat vissa av mellansnacken på sophögen hade det varit alldeles excellent. Om detta hade varit två olika album och inte bara ett hade det varit två av bandets tre bästa album. Jag tycker att båda versionerna av detta album är alldeles lysande och spelar gärna detta album om och om igen – gärna flera gånger i rad. Det är så snyggt, så bra, ett så spännande och intressant album – varför har de inte gjort fler album som detta?

Att plocka fram några höjdpunkter är inte helt enkelt, jag gillar Fandango som en gång gjorde att jag upptäckte detta album men sedan är Undertow, titelspåret och avslutande Beyond the Pale andra spår väl värda att nämna. Remedy Lane är fortfarande lika intressant och lika spännande och lika bra som den en gång var, ett album som visar upp Pain of Salvation från sin absolut bästa sida och om du frågar mig så är det enda albumet du faktiskt behöver införskaffa om du vill lyssna på Pain of Salvation. Denna utgåva är dessutom kryddad med en extra liveversion av albumet och den är dessutom riktigt rolig att lyssna på den också – en fullträff (även om jag skrev i en annan recension om ett av deras album att den var en besvikelse, det var lite missriktad fientlighet) väl värd att äga.

HHHHHHH