Unlit Face
Everlasting Transformation

Oupplyst fejs är tillbaka och nu bjuder de på sitt debutalbum som de kallar Everlasting Transformation. Det är ett band som har funnits i några år och deras första demo recenserades av oss 2010, det är en trio av herrar med olika nationalitet som nu verkar i Göteborg – vilket på något sätt är lite typiskt svenskt. De har släppt en demo och en EP tidigare än detta album och deras medlemmar har erfarenhet från andra band sedan tidigare så även om bandet Unlit Face inte gjort mycket så leder pressinfon oss att tro att medlemmarna gjort ganska mycket tidigare.

Bandets musik kan beskrivas som progressiv dödsmetall med ganska stor musikalisk variation, stor bredd i vokalinsatsen och hyggligt tungt där vrålsången märks mest. Ganska bra producerat och det känns relativt modernt och kanske även spännande för den lite mer bevandrad i dödsmetallen än jag själv. Det är annars lite åt melodödshållet men med lite mer progressiva inslag men också ett relativt långt album som spelar över femtio minuter. I stort är det en bra produktion, sången kunde ha varit lite bättre i vissa delar men i stort är den helt okej och när det gäller produktionen har jag inte så mycket att klaga på.

Bra album på det hela taget, de gör en solid insats från start till mål. Dock kan man anmärka på att albumet känns lite anonymt, det griper inte tag i mig som lyssnare och jag sitter mest och väntar på ett klimax som aldrig kommer. Jag skulle inte beskriva det som ett antiklimax men det är inte långt därifrån – det krävs mer än så här om man vill synas, märkas och sälja massor av album eller bara uppskattas av musikkritiker. Dödsmetallfans kommer säkerligen finna detta album väl värt att ge några minuter av sitt liv, kanske till och med 52 minuter och det skulle inte förvåna mig om de nådde hyfsad uppskattning överlag men jag tror ändå att albumet är lite för anonymt för att verkligen göra avtryck.

Första spåret inleds riktigt snyggt men jag tycker det tappar på taskig sång i klarsångspartier och det är en generell känsla jag har när jag lyssnar på detta album att låtarna har riktigt vassa delar men de tappar också på att de har lite svagare delar. Plus dock för att bandet inte bara fastnar i gamla tråkiga hjulspår och försöker vara ännu en At the Gates- eller In Flames-klon för sådana finns det ju massor av. Unlit Face bjuder på ett ganska bra debutalbum men knappast ett av de bästa jag hört.

HHHHHHH