Rezet
Reality is a Lie

Tyska bandet Rezet verkar vilja trycka på reset och spola tillbaka tiden ända till thrashens födelse, de kallar sitt tredje album Reality is a Lie vilket kan tänkas peka på att bandet inte tror att de senaste trettio åren inte hänt. Självklart är det bandets hittills bästa album med lite progressiva inslag och de mest klämkäcka refränger bandet hittills knåpat ihop, dock är det ju lite svårt att ta skivbolagen på allvar eftersom deras mål trots allt är att sälja många skivor och det är ju lättare med positiva ord. Så, ligger det någon sanning i vad skivbolaget har att säga?

Nåja, för min del känns det som ett band som glömt att många år passerat sedan Metallica, Megadeth och andra thrash metal-band nådde kommersiella framgångar och sålde massa vinylplattor. Det känns som något från 1984, det låter som en produktion från den tiden – det känns daterat och nästan som ett album som någon spelade in 1984 och som sedan refuserades av ett skivbolag och som sedan råkade dyka upp och ett annat skivbolag tyckte att det saknades skivor från 1984. Något i den stilen, inte direkt ett album som sticker ut eller känns speciellt intressant ur en kreativ aspekt. Det finns lite kul aspekter med lite akustiska inslag, en och annan proggig touch men på det hela taget känns det mer som material refuserat av Metallica, Megadeth, Death Angel eller något annat band som släppte album under åttiotalet.

Thrash-fans kommer säker att uppskatta detta album, en timmes nostalgi – kan det bli bättre? För en thrash-nostalgiker kan det säkerligen tyckas som att svaret på frågan är nej, för mig är dock svaret ja – det kan definitivt bli sjuhelvetes mycket bättre och väldigt mycket mer intressant. Albumet är inte dåligt, det är okej men det krävs mer än okej för att ens noteras idag och med tanke på hur mycket som släpps idag är det mest troligt att Rezets nya album kommer att drunkna i en aldrig sinande ström av nästintill identisk musik.

För thrashare av thrashare, så kan vi sammanfatta Rezets tredje album. Titeln är bäst på albumet, den är helt sann med tanke på att verkligheten beror på vem som upplever den – min verklighet är definitivt inte densamma som din och i min verklighet finns det ingen större anledning att titta närmare på detta album, samtidigt vet jag att det är ett fantastiskt album i vissa alternativa verkligheter.

HHHHHHH