Shotgun Revolution
s/t

”Det här är det bästa rockbandet från Danmark… någonsin…” så kan man citera legendariska producenten Flemming Rasmussen som hjälpt till med produktionen av detta album. Det är danskarnas tredje album (det första som släpps internationellt), debuten såg dagens ljus 2010 så det är ett flitigt band vi har att göra med här. Också ett som framför kompromisslös rockmusik med energi och med en traditionell infallsvinkel till sitt musikaliska framträdande. På många sätt påminner dessa danskar mig en hel del om tyska bandet Downspirit, både grafiskt och stilistiskt och även kanske en aning i deras framtoning. På pappret är det ett intressant band, och överlag känns det faktiskt som ett väldigt intressant band även när jag lyssnar på det.

Musikaliskt är det väl knappast alltför revolutionerande, det är traditionell rockmusik, ibland hårdrock. Det är gjort på ett snyggt traditionellt sätt, rakt på utan krusiduller med korta koncisa spår. Samtidigt är det varierat över spåren och albumet har ett starkt tempo och en riktigt bra produktion. Kvalitetsalbum är definitivt en lämplig beskrivning. Bra sångare har de dessutom, starka melodier, medryckande refränger, personlig integritet är annat man kan säga att de har. Det är ett album som har alla ingredienser för att vara riktigt bra, och 44 minuter är att hålla sig inom tidsramarna dessutom. Mycket bra gjort.

Jag tycker att det här albumet är skitbra, ett av de bästa raka rena rockalbumen jag hört faktiskt och även om det kanske inte riktigt närmar sig sex poäng så är det fortfarande grymt bra och underhållande. Det börjar riktigt bra och fortsätter sedan med riktigt bra spår, några hyfsade och sedan lite mer riktigt bra. Jag är imponerad, det bästa danska rockbandet någonsin kan det kanske vara men jag är inte tillräckligt bevandrad i dansk rockmusik för ett sådant påstående men jag kan inte påminna mig att jag hört något bättre.

Bäst av allt är femte spåret Hopefully som är riktigt grymt och som jag gärna lyssnar på om och om igen. Andra spår som förtjänar omnämnande är det inledande, andra spåret I Don’t Care, Driving Without Brakes and Legacy of Childhood Dreams. Det finns gott om musik med hitpotential här med andra ord och vem vet, med tanke på hur året sett ut hittills finns det viss möjlighet för detta album att nå min topp tio lista för 2013.

Kort och gott, rakt på sak: detta är ett riktigt bra album som jag kan rekommendera er alla att ta er en närmare titt på.

HHHHHHH