Alter Bridge
AB III.5

Tracks
01. Slip To The Void
02. Isolation
03. Ghost Of Days Gone By
04. All Hope Is Gone
05. Still Remains
06. Make It Right
07. Wonderful Life
08. I Know It Hurts
09. Show Me A Sign
10. Fallout
11. Breathe Again
12. Couer d'Alene
13. Life Must Go On
14. Words Darker Than Their Wings
15. Zero (extra track)
16. Home (extra track)
17. Never Born To Follow (extra track)

Bonus DVD:
One By One (documentary)


Band:
Myles Kennedy - lead vocals, rhythm and lead guitar
Mark Tremonti - lead and rhythm guitar, backing and lead vocals
Brian Marshall - bass
Scott Phillips - drums, percussion


Discography:
One Day Remains (2004)
Blackbird (2007)
AB III (2010)


Guests:
Chris Rodriguez – backup vocals


Info
String arrangements by Michael "Elvis" Baskette and Dave Holdredge
Michael "Elvis" Baskette — producer
Dave Holdredge — engineer
Brian Sperber — mixing
Ted Jensen — mastering
Daniel Tremonti — cover art
Jef Moll — digital editing
Tony Adams — drum technician
Ernie Hudson - Guitar tech
Mixed at Ansons pocket studio
Recorded at The Hit Factory/Criteria Studios, Miami, assisted by Chad Jolley with Chief Tech Simon Soong and manager Trevor Fletcher; Paint It Black Studios, Orlando managed by Terry Nix & Bill Papp; and Studios Barbarosa Bavon, Virginia

Released 2011-10-17
Reviewed 2011-11-11

Links:
alterbridge.com
myspace
youtube
last-fm
alterbridge.co.uk
roadrunner

Min dåvarande flickvän introducerade mig för Alter Bridge för lite drygt fyra år sedan och det är ett förhållande som nu varat märkbart längre än det som blev med flickvännen. Här är vi med den fjärde utgåvan sedan detta bandet uppstod ur ruinerna av det som en gång var Creed, vilket händelsevis råkar vara den tredje utgåvan av bandet, fast i specialutgåva med en dokumentär och tre extra låtar. Eftersom Hallowed aldrig recenserade 'ABIII' kommer denna recension att gå till botten med hela skivan och inte bara det nya materialet som tillkommit, även om vi börjar där...

Vad som finns på album-CDn är de 17 låtar ni kan se här till vänster och på dokumentären får vi liveklipp från tre spelningar, intervjuer samt ett skamlöst puttenuttereportage om bandet från folk runtomkring dem. En timmeslång film med Alter Bridge inpå livet. De tre nya låtarna är placerade i turordning sist av allt på musikskivan och heter Zero (lika som Smashing Pumpkinslåten men det är inte en cover), Honie samt Never Born To Follow. Totalt klockar skivan numera in på smått överambitiösa 78 minuter, vilket alltså gör den 12 minuter längre än den redan svindlande långa 'ABIII'. Över 70 minuter på en CD är jag normalt lite allergisk mot… Men det här är ju trots allt en specialutgåva så lite förlåtna är ju trots allt Alter Bridge, originalet är ju faktiskt nästan 12 minuter kortare (dvs ungefär en och en halv sjundedel) och vill du ha lite mindre av det goda kan du ju alltid välja den.

Hur låter skivan då?

Fantastisk…

Ärligt. Det är omöjligt att inte tycka om Alter Bridge och är du en person som inte gör det så har du antingen inte hört bandet eller så har du nog valt fel webbtidning att fördriva din tid med att läsa. Det är ett melodiöst mästerverk. Ett instrumentalt underverk. En orgasmframkallande vokalistisk insats och ett produktionsmässigt fulländat epos. Ljudet är klart som en vintermorgon i mars. Albumets design, omslag och häfte är vackert och välgjort. Låtarna på skivan flyter på som vårfloder i fjällen och plötsligt är det sommar med blommor och bär som gror överallt. Ambitiöst, prestigelöst och oerhört behagligt att lyssna på. Men den är hur jag än försöker vrida runt min rubiks kub fortfarande lite väl lång med sin timme och ytterligare 18 minuter utöver den.

Sången är som vanligt med detta band det mest utmärkande och det du tänker på först. Myles Kennedy heter mannen med rösten som skär genom betong likt en betongskärare. Hans röst klarar riktigt höga toner och det demonstrerar han gång på gång i nästan varje låt på det här albumet. Myles hanterar även ena gitarren i bandet och han är även den enda medlem i Alter Bridge som inte kommer från Creed. Han är på många sätt det som definierar skillnaden mellan dessa två band. Där Creed sjunger nasalt och närmast astmatiskt opersonligt visar Myles gång på gång upp känsla, karisma och kvalité. De tre K:na. KKK. Ej att blandas ihop med… öh, ja, bäst att poängtera att det ej ska blandas ihop med något annat.

Musiken är en överlag ganska vanlig amerikansk rock/hårdrock men musiken är inte fullt så rak som alla dessa överhypade halv-emo-band som regnat ner i rockgenren på senare år. Musiken är finurlig och underfundig med rika melodier och instrumentpassager. Ljudbilden är fylld till sprickningsgränsen med gitarrer som bryter ut i egna solon här och var samt dubbelt rytmspelande. Det ger skivan tyngd och liv som gör att den varar betydligt mycket längre än en rak och ofinurlig rockplatta brukar göra. Jag finner i synnerhet de tre adderade låtarna riktigt intressanta, samt även Isolation, Still Remains, Make It Right, Breathe Again, Life Must Go On och Words Darker Than Their Wings men det är ganska klart för mig att ingen av låtarna är det minsta ointressant.

Men… så står vi då inför valet och kvalet: är det en skiva man ska köpa? Bedömt endast rent kvalitetsmässigt tycker jag det är den dummaste frågan jag har hört på länge. Du får en överdrivet lång CD och en timmeslång DVD för bara några kronor dyrare än en vanlig CD och hela paketet är verkligen genomgående kvalité in i minsta lilla atom. Så varför det blygsamma betyget i så fall? Ja, av två anledningar. Ett - längden. Hur bra skivan är är kan jag inte komma över att den är en timme och 18 minuter lång på samma skiva. Dela hellre upp musiken på två skivor då, för så skulle den gärna få ha varit 15 minuter längre också (skillnaden är att få ett naturligt avbrott någonstans så att det inte bara kör på, men 78 minuter i sträck… spelar nästan ingen roll vad som spelas då). Men Caj, säger ni då, vi köper ju ändå inte skivor på CD längre - vi laddar ju ned musiken från E-Music! Ja, då får ni väl göra det då, jag tycker bäst om den fysiska produkten och poängen är i vilket fall att vill du ha ett album och spela det från start till slut är det inte att byta CD jag egentligen syftar på - det är den metaforiska CDn - att vill jag sluta halvvägs ska det inte kännas som att jag avbryter mitt lyssnande när ett album är så här långt. Det är en helt annan sak på en skiva på 40 minuter.

Den andra anledningen är… behöver vi verkligen det här albumet också om vi har originalutgåvan? Nja… På ett sätt har vi ju fått det mesta redan i originalutgåvan, det som är nytt är dokumentären, vilken jag absolut kan tänka mig att alla hardcorefans av detta band bara måste ha! Dessutom får du ju trots allt tre nya låtar som också bör nämnas är riktigt bra. Men låtarna går ju faktiskt att ta hem från iTunes och filmen går säkert att få tag på digitalt också, vilket lämnar oss endast med bristen på det vackra paketet, vilket dock inte skiljer sig allt för radikalt mot originalutgåvan mer än att det nu kommer som digipack. Så… summa summarum - har du inte 'ABIII' eller är en väldigt stor samlare eller fantast av just detta band - då gör du dig själv en enorm otjänst genom att inte köpa specialutgåvan. Ni som redan har originalet, ladda ner de tre nya låtarna och nöj er med det - så mycket mervärde i övrigt kan jag inte se i 'ABIII.5'. Men albumet som album är fantastiskt bra!

HHHHHHH

Label: Roadrunner Records/Warner
Tre liknande band: Creed/Cervello/Foo Fighters
Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Caj Källmalm

Read in english

Föregående recensioner:
The Magnificent - s/t
Jojo - s/t
Deathstars - The Greatest Hits on Earth

Senaste artiklar:
Steve Hackett
Evergaze Eternity
Kittie