Lee Aaron
Elevate

Lee Aaron har varit flitig de senaste åren, trots lockdowns och liknande. Detta nya album som skrevs under en period av lockdown som för att hålla uppe energin eftersom de inte kunde turnera för senaste albumet Radio On! Det blev tio spår och ett album som kanske ska vara upplyftande, jag tycker väl inte direkt att omslaget är speciellt upplyftande dock – inte heller särskilt smickrande för artisten, men det är ju musiken som spelar roll och är den upplyftande kan man ju överse med annat.

Jag får lite vibbar av Rainbow eller något i den stilen, hårdrock från 1979 eller så när jag lyssnar på första låten. Det är lite bluesig och poppig rockmusik vi får, ganska vital sådan. Snyggt producerat, bra ljudbild och så vidare. Jag tycker att tempot kunde ha varit högre, det är lite klämkäck och så men jag vill ha mer fart, mer energi. Hon känns lite återhållen, som att hon försöker hålla sig inom ett bekvämare område eller så, det hade nog inte varit fel för dem att utmana sig lite mer eftersom låtmaterialet knappast kan sägas vara originellt utan mest stulet eller lånat från andra. De fräscha idéerna flödar väl inte om jag säger så, dessutom tycker jag att albumet känns lite väl långt, lite som att det aldrig tar slut.

Så värst upplyftande är det väl knappast, det har sina höjdpunkter, jag tycker första spåret Rock Bottom Revolution som kunde ha varit en av Blackmores refuserade låtar är bra, det finns väl någon ytterligare som är upplyftande men på det hela taget är det ett högst ordinärt album. Lite känns det som att Lee Aaron redan fyllt upp det kreativa hon haft, de flesta artister kan inte göra fler än något enstaka (om ens något) kreativt och intressant, fräscht album, och detta är inte ett sådant. Radio On! Som kom senast var bättre men inte heller det imponerade överdrivet mycket. Det är ganska generiskt, men det är klart om man gillar trött radioskrål tror jag nog att Lee Aarons senaste alster kan vara tilltalande.

Lee Aarons fans kanske tycker att det är upplyftande, men ärligt talat känns det som att det är i stort sett samma som på Radio On! Som jag skrev om 2021 och när band/artister bara upprepar sig själva blir jag extremt uttråkat, ett par album kan man svälja men Aarons katalog är ganska lång vid det här laget. Det kanske finns något för den som gör spellistor på musikprenumerationstjänster men som album känns det inte speciellt intressant.

HHHHHHH