Rainfall Today
Eternal

Ryskt regnande idag, det är bandets första album Eternal vi tar oss en titt på. Ett kvinnofrontat band med en EP från 2016 i bagaget som alltså nu ger sig på ett debutalbum med elva spår där två har titlar på det ryska språket. Omslaget är ganska intressant, inte supersnyggt men hyfsat intresseväckande skulle jag nog vilja påstå. Av pressmaterialet att döma kan man få en premiss för dem som känner sig som främlingar på Jorden och de ställer sig frågan tänk om vi alla hade en egen planet någonstans, kanske i en annan galax. Jag har alltid funderat på det där med att många som funderar kring andra platser i universum drömmer om andra galaxer. Men det finns lätt tillräckligt med planeter för alla människor på jorden i vår egen galax, Vintergatan är 100 000 ljusår tvärs över och 12 000 ljusår tjock med 100-400 miljarder stjärnor – räcker inte vår egen galax funderar jag när jag läser texten om egna planeter.

Yrsel, drömmande, lite svävande atmosfärer i form av modern hårdrock är vad jag utsätts för när jag lyssnar på Eternal, jag tänker inte speciellt mycket på universum när jag lyssnar från min egen planet på andra sidan det svarta hålet från Jorden sett. Där klimatet är behagligt och tölparna lyser med sin frånvaro, men det är inte riktigt rätt musik för att färdas dit – det blir aldrig riktigt äventyrligt. Jag gillar dock sången och visst finns det en del sköna inslag på albumet. Det är också positivt att de håller de elva spårens speltid kort, att man aldrig hinner riktigt tröttna på det – det är helt enkelt en solid produktion även om musiken kanske kunde ha varit lite mer äventyrlig.

Spännande är det väl inte, bra är det men inte direkt fantastiskt. Det går dock inte att säga alltför mycket negativt om den ryska kvartettens debutalbum, spåren är alla av god kvalité och atmosfären är hyfsad – kanske kan vi påstå att det är en schysst debut som innehåller en del lovande inslag och att framtiden kan potentiellt vara ljus för bandet. Eternal är dock inget album som håller i evighet, eller som känns speciellt minnesvärt. Det fungerar, det är trevligt att lyssna på en stund, den rysktitlade avslutningen är nog albumets vassaste låt.

Kanske är det ett album att kika lite närmare på för den som gillar de liknande banden eller kanske bara är nyfiken på den kvinnofrontade hårdrocken i allmänhet, eller bara vill utforska den ryska rockmusiken. Men det är väl inte direkt ett album som gör något större avtryck och inte det album jag skulle ta med till min avlägsna planet i en annan del av den enorma galax jag råkar befinna mig i. Det är dessutom snöfall idag.

HHHHHHH