Nami
The Eternal Light of the Unconscious Mind

Nami från Andorra är tillbaka, ”2011-års bästa hemlighet” har fått en än bättre uppföljare om vi ska tro Jens Bogren som mixat och mastrat bandets båda album. Det var definitivt ett av 2011-års mest intressanta upptäckter för min del och därför måste jag tillstå att jag onekligen hade vissa förväntningar på detta nya album. Spännande skivomslag och en titel i många ord är vad detta album, bandets andra har att erbjuda oss.

Precis som på förra albumet rör de sig över ett brett spektrum av musikaliska landskap, kanske inte lika psykedeliskt som tidigare men tyngre och bättre producerat. Sången varierar vrål och klarsång men med klar övervikt för vrålsången, allt ackompanjerat av ett snyggt ljudlandskap som är lika varierat som det europeiska landskapet. 52 minuters speltid och det är en speltid som hålls intressant från start till mål, kanske inte så varierat låtmaterial eftersom allt känns som en väl sammanhållen helhet. Dock är variationen istället stor om man ser till helheten, det förekommer många olika dimensioner i varje låt vilket gör att man upptäcker nya saker varje gång man spelar sig genom de nio spåren. Ett mer djup och moget album än debuten som redan den var djup och mogen.

Också ett bättre album än dess föregångare, ett riktigt bra album måste jag tillstå. Det jag saknar för att det ska nå de verkliga topparna är en lite större dynamik men det förtar inte det faktum att detta album är ett riktigt kul album att lyssna på. Jag kan varmt rekommendera det för alla er som gillar Namis debut, Opeth eller något i den stilen, eller för er som vill ha lite mer djup i er musik.

Inget av spåren kanske seglar upp som någon direkt större favorit än de övriga spåren. Det är ett album där kvalitén är konstant och den är så på en väldigt hög nivå. Imponerande hög kvalité för ett så pass okänt och så pass nytt band. De har verkligen lyckats skapa en imponerande ljudbild och också en som känns relativt unik för dem, det är något väldigt få nya band lyckas med i dag.

Ett varmt rekommenderat album med stort djup, och en bra dramatisk känsla. Jag uppskattar definitivt att lyssna till det då det är ett riktigt bra album. Kort och gott kan vi konstatera att Nami fortsätter att imponera, och de gör det ordentligt.

HHHHHHH