Evenoire
Herons

Hägrar, det är vad italienska Evenoire döpt sitt andra album till och precis som tidigare har det ett omslag som känns som ett IR-fotografi. Snyggt skivomslag bör tilläggas. Ett kvinnofrontat band, ett som senast bjöd på tematik kring vatten och nu bjuder på musik som berör mer brinnande tematik. Kvintetten är densamma som senast det begav sig och det bådar förstås gott med tanke på att jag gillade bandets debut.

Stilistiskt är det väl inget direkt nytt från senast, lite tyngre men samtidigt lika melodiöst som tidigare. Det känns lite större än sist men det handlar om samma gotiska kvinnofrontade metal med vacker röst och snygga melodier. Riktigt bra producerat, ett stort djup och schysst variation. Evenoire har definitivt mycket att erbjuda med sin musik, här finns det en del att upptäcka för den som tar sig tid att dyka lite djupare i det musikaliska. Men visst, det är inte överdrivet nyskapande, det finns ett par band som låter ganska lika Evenoire och jag kommer gärna att tänka på Stream of Passion, bandet som Arjen en gång var med och bildade. Knappa femtiofem minuters speltid om man inkluderar bonusspåret och knappa femtio om man inte räknar bonusspåret, det är en okej speltid dock kanske en aning lång.

Väldigt bra album, sången är grymt skön men också melodierna och produktionen hjälper till att göra detta till en väldigt trevlig bekantskap. En skön atmosfär är en annan fördel, en annan sak som gör detta album väl värt att spendera några minuter på att lyssna till. Jag har svårt att se något direkt negativt med albumet, det har ett bra flyt och ett flertal väldigt trevliga låtar. Visst, om jag måste skulle jag väl nämna att när det gäller den nyskapande ådran finns det lite att önska men det känns trots allt hyfsat fräscht så det är mer en åsikt av felletande än något annat. Jag tycker definitivt Evenoire är värda att kollas upp, deras musik är riktigt bra även om jag kanske skulle ha önskat att de hade utvecklats lite mer sedan debuten.

Bäst är den inledande duon låtar och sjunde spåret Tears of Medusa men egentligen finns det inte mycket att anmärka på när det gäller de elva låtarna på detta album. Kanske att det skulle ha vunnit på att ta bort ett spår men jag är inte säker på att det skulle förändra helheten nämnvärt. Det är helt enkelt ett album utan några direkta svagheter och ett ni bär kolla upp om ni gillar kvinnofrontad metal.

HHHHHHH