We Stood Like Kings
Away

Iväg kallar belgiska instrumentalrockarna sitt femte album, ett album med ett lite halvkul omslag. I övrigt vet jag väl inte direkt vad jag ska säga om dem, de tycks gilla att skapa egna soundtracks till obskyra filmer, senast omarbetade de klassiska låtar men nu är det åter film som gäller, en obskyr film av en lettisk regissör. Egentligen spelar väl inte det överdrivet stor roll, tematiken kan man ju drömma sig in i lite hur man vill när man lyssnar eftersom allt som finns är låttitlar och instrumentala låtar. Lite kul är det att alla låtar har en titel i ett ord och ingen rubrik som det ganska ofta är.

Elva låtar som sträcker sig från fallskärm till flygplan via elefanter och lamor, hur kul är inte det? Det kan väl beskrivas som post-rock, det är piano som dominerar och deras musik kan väl jämföras med väldigt många olika typer av musik från Chopin till Pink Floyd, eller kanske bara andra post-rockare som Plini och sådana. Med en titel som Away kanske man tycker att det skulle vara äventyrligt, men jag vet inte om jag tycker att det är så värst äventyrligt, men visst är det rätt så intressant ur ett kreativt perspektiv.

Ganska kul är det, inte fantastiskt eller överdrivet makalöst på något sätt men ändå ganska trevligt att lyssna på. Det är kanske inte ett album som fängslar mig men kanske om man tittar på filmen samtidigt, vad vet jag? Hursomhelst så tycker jag att det fungerar ganska bra och den som gillar den instrumentala post-rocken kommer säkert att anse att Away är ett intressant och tilltalande album.

Knappast ett album som sticker ut, knappast heller det mest fantastiska av alla men ett trevligt och tilltalande album som kan vara väl värt att titta närmare på för den som uppskattar genren. Jag hade dock gärna hört ett lite mer äventyrligt och dramatiskt album, men det är sällan det blir så när man gör soundtracks.

HHHHHHH