Fields of Regret
s/t

Fields of Regret är egentligen Filip Van Lysebeth från Belgien och man kan ju inte påstå att han har någon direkt smak när det gäller vare sig omslag eller logotyp. Det ser definitivt inte ut som något man skulle plocka ut om man valde bland lite omslag på skivor man ville lyssna på. Men det är inte omslaget som gäller utan hur denne belgares musik låter.

Lite skräckpunk kanske, med punkiga strukturer blandat med lite råare sång och lite mer dissonant ljudbild. Det känns som att inspirationerna hämtas lite överallt, men trots att det är musik som på ett sätt inte riktigt passar in i något direkt format är det inte speciellt fräsch eller originell musik. Det hela känns bekant på fler än ett sätt och det mesta jag hör känns lånat från något annat. Ljudbilden är väl sådär, sånginsatsen blek, de fem spåren bjuder inte på speciellt mycket variation. Det bjuder knappast heller på någon fantasi eller kreativ spänning, skrev jag att produktionen var blek? Det är den.

Någons garageproduktion med låtar som är mer jobbiga än kul att lyssna på, men visst får man väl ge den gode belgaren att han åtminstone försöker och det ska han ju ha beröm för. Sedan lyckas det ju inte, men det är en annan sak, det må vara lite trist att lyssna på den knasiga sången som säker har någon baktanke men det är inte lika trist som ännu en klon av något gammalt. Så på vissa fronter är Fields of Regret kul men på det hela taget är det ett blekt och ganska tråkigt alster som jag är mer nöjd att lägga ifrån mig än att lyssna på.

Jag kan inte rekommendera att lägga tid på detta, men om du nu gör det så slösar du ju åtminstone inte bort överdrivet mycket tid då denna EP spelas slut ganska snabbt. Det är väl å andra sidan det mest positiva för mig så det finns inte speciellt mycket positivt att säga om Fields of Regret, jag har svårt att säga något överhuvudtaget eftersom det är så tråkigt att lyssna.

HHHHHHH