Vulcano
Stone Orange

Label: Emanzipation Productions
Tre liknande band: Nifelheim/Sarcofago/Bulldozer

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Metal Seeds
2. Putrid Angels Ritual
3. Tear Gas
4. Keep Mind
5. A Night In A Metal Gig
6. 7 Seconds In Hell
7. Stone Orange
8. Trigger Of Violence
9. Night Terror With Satan
10. Rebels From 80’s
11. Ship Of Dead
12. The Altar Of Defiance
13. Witches Don’t Lie
14. Lives Moves Towards Death
15. 418
16. Vulcano Will Live Forever


Band:
Zhema Rodero - guitar
Carlos Diaz - bass
Luiz Carlos Louzada - vocals
Gerson Fajardo - guitar
Bruno Conrado - drums


Discography:
Bloody Vengeance (1986)
Anthropophagy (1987)
Who Are the True (1988)
Ratrace (1990)
Tales from the Black Book (2004)
Five Skulls and One Chalice (2009)
Drowning in Blood (2011)
The Man the Key the Beast (2013)
Wholly Wicked (2014)
XIV (2016)
Eye in Hell (2020)


Guests:


Info:
Produced by Zhema and Ivan Pellicciotti at O Beco Estúdios
Mastered by Marco Angioni at Angioni Studios

Released 2022-04-29
Reviewed 2022-04-23

Links:
vulcanometal.com
emanzipation productions


read in english

En italiensk ö eller ett legendariskt brasilianskt band de flesta av oss aldrig hört talas om. Men Vulcano ska ha varit ett av de första extreme metal-banden i sydamerika, ett av de banden som lagt grunden för en ganska intressant och vital scen som innefattar band som Sepultura, Soulfly, Sarcofago med flera. Det är deras nittonde release, däribland en hel hög med album, med debut under 1980-talet. De har ungefär 40 år som band nu, det är ganska ihärdigt, jag tror inte jag hade orkat göra en typ av musik så länge om jag gjort musik. Det som slår mig med nya albumet Stone Orange är att omslaget är rätt kul och att medlemmarna ser rätt gamla ut.

Musikaliskt är det ganska klassisk dödsmetall, med inslag av både thrash och heavy metal. Stilistiskt är det lite sydamerikanskt, det har den typen av undertoner som påminner om mer kända band från samma kontinent. Ljudbilden är rå, nästan så att den känns lite gammal, men ändå fräschare än något från åttitalet även om det stilistiskt känns som något från den tiden. Inte så värst kreativt spännande egentligen, jag kan tänka mig att ett band som Vulcano snarare är ett säkert kort än något man vänder sig till för att höra nya spännande tongångar även om ju bröt ny mark en gång i tiden.

Stone Orange kommer knappast foga sig till mina favoriter, visst är det ett schysst album men inget jag tror jag kommer att återvända till. Det är åtminstone i topp av de tre jag hittills skrivit om idag. Det är rått, det är rivigt och sådant känns faktiskt ganska underhållande. Det är inget som jag tycker sticker ut men ett album som man väl kan ge några minuter för att lyssna på. Jag har väl ingen favoritlåt på albumet, men visst finns det ett par ganska riviga och kul låtar som gör det till ett album som inte känns helt bortkastat att lyssna på.

Den som gillar band från den sydamerikanska extrema metal-scenen kommer säkert att finna att dessa pionjärer fortfarande har kul musik att erbjuda. Stone Orange är ett ganska trevligt dödsmetalliskt album som är mer varierat och mer spännande än det kan verka vid första anblick. Kanske värt att titta lite närmare på om man dras till den typen av musik.

HHHHHHH