Troglodyte
The Hierarchical Ecological Succession: Welcome to the Food Chain

Grottvarelser som gör grottig metall, hur kul kan inte det vara? De är också väldigt inspirerade av Bigfoot, det kanske också är kul. Omslaget ser dock ganska typiskt dödsmetalliskt ut, inget speciellt i den bemärkelsen. Titeln på det senaste albumet är ju extremt lång så den lär jag inte orka skriva i denna text men den välkomnar dig till näringskedjan, frågan är var du hamnar – kanske i botten. Det var hela sex år sedan senast bandet släppte ett album, det första kom 2006 och det har blivit fem stycken om man räknar med detta.

Det känns lite primitivt, lite grottfolk, lite fuktig grotta någonstans i en urskog. Tunga riff och vrålig sång, känns lite som hur en mysko rovdjursvarelse skulle kunna prata – lite som Predators röst kanske. Stilistiskt känns det dock inte speciellt nytänkande, eller originellt – det känns som att vi hört det förr. Föga imponerande sett till produktionen och liknande, men det kanske inte är annat att förvänta sig när vi tar oss an ett band som kallas Troglodyte – hur fräscht kan det vara?

Inte speciellt, det är vråligt, ofta en vägg av rejält tung musik, men det känns som inte speciellt mycket innehåll. När tjugonio minuter känns långt vet man att variationen är obefintlig. Sången går en ganska snabbt på nerverna och man önskar dessutom lite mer djup och variation – utrymme för eftertanke hade behövt, lite mer fantasi. Det finns mycket som saknas hos dessa grottpersoner och jag finner mig undrandes vem som ska lyssna på deras album, de flesta lär nog bara rycka på axlarna som jag själv – det går väl att ha i bakgrunden men det är knappast något man lyssnar frivilligt på.

Jag tror inte riktigt på Troglodytes musik, den känns mest segdragen, murken och inte alls speciellt intressant. Omslaget talar ganska mycket om vad du kan förvänta dig att höra, och det blir inte mycket mer än så – det går otroligt snabbt att tröttna på vad Troglodyte har att erbjuda. Större och starkare band lär äta upp dem och deras tillvaro lär alltid vara att hålla sig gömd från de stora massorna, inget album jag rekommenderar.

HHHHHH