Tony Mitchell
Hot Endless Summer Nights

Tittar man på snön utanför och dagens tråkiga mörker är det lätt att drömma om ändlösa sommarnätter, sådana som Tony Mitchell sjunger om på sitt tredje album. Det är ett album med klichéomslag och som ganska väl vittnar om vad det är vi kommer att få höra från den australiske artisten. Jag lyssnade någon gång på Mitchells andra album från 2020 men kom aldrig till att skriva om det, det var ett ganska blekt album tyckte jag men eftersom jag aldrig fick tid att verkligen jobba med det är det svårt att säga det definitivt men med detta som vägledning tror jag att mitt intryck från då stämmer ganska bra med vad jag tycker nu.

Ganska typisk melodiös hårdrock eller AOR, klämkäcka refränger och så vidare. Men inte direkt det snyggast producerade i genren, jag tycker att det låter lite daterat. Dessutom är inte Mitchell vad jag skulle kalla en bra sångare, snarare tvärtom. Låtmaterialet i sig sticker inte ut på något sätt, ibland försöks det med sax och sådär men aldrig blir det något annat än något som känns efterapat. Det är förstås ofta så med AOR, Mitchell är inte direkt ensam om att inte komma med något fräscht eller att låta som allt är kopierat från någon annan.

Det här albumet är nästan lika ändlöst som de där sommarnätterna Mitchell sjunger om, men inte alls lika angenämt. Jag tycker inte Mitchell sjunger speciellt bra och ljudbilden är inte till fördel för detta album, det hade behövts något betydligt vassare i det avseendet. Visst är det väl många acceptabla refränger och så vidare, men jag behöver inte länge för att avfärda detta album. Det är inte tillräckligt intressant för att jag ska orka lyssna, det finns ingen riktigt vass hit-låt och det finns ingenting som lockar till albumet. Vem vill lyssna på något generiskt som pågår för alltid, som ett industrigolv eller en byggarbetsplats känns det.

Ett tråkigt album, det går inte att komma ifrån. Det är svårt att se någon vits, det är svårt att roas, det är svårt att imponeras. Visserligen är det inte dåligt men det är ett extremt dåligt försäljningsargument då det gäller för omkring 70-80 procent av alla album som släpps, väldigt få är riktigt dåliga. Jag skulle inte rekommendera Tony Mitchell, det finns så mycket bättre album inom den genren och bolaget som ger ut detta album släpper i de flesta fall bättre album än detta och de brukar släppa ett par album i månaden så AOR genren har nog sett många bättre album bara från AOR Heaven sedan detta släpptes.

HHHHHHH