Therion
Sirius B

Sist i den digra listan att recensera denna helg är Sirus B, tvillingen till Lemuria, ett album som släpptes samtidigt 2004 och nu alltså tillsammans med fem andra av Therions album återsläpps i specialutgåvor. Likt Lemuria har Sirius B ett ganska flott omslag, inte lika bra som Lemuria men okej, vilket inte kan sägas om hela högen i den sextett jag fått. Det är mer symfoniskt än Lemuria, kanske mer åt Vovin och Deggial än Secrets of the Runes. Dessutom gör de till skillnad från Lemuria om samma misstag som på flera av deras andra att dra upp speltiden till närmare timmen – de lyckas aldrig väl att sälja de långa speltiderna, åtminstone jag hinner tröttna minst en kvart innan det tar slut och ett album där man väntar på slutet är aldrig lika bra som ett där slutet kommer för fort.

Vi känner igen stilen som jag noterade tidigare, lite bättre variation kanske än på vissa - men vad spelar det för roll när det aldrig tar slut? Körer, vanlig sång, symfonier, ganska mycket som förväntat om man hört de andra fem som Hammerheart givit mig – det känns inte så speciellt i jämförelse. Likt de andra har det partier där det ganska mycket dör ut, men till skillnad från dem finns också lite mer renodlade metalliska låtar där det låter betydligt bättre. Det här albumet är i genomsnitt lite slätstruket men det är också dynamiskt så det genomsnittet uppkommer i ett samspel mellan en del lysande material och en del urtrist och flera delar som faktiskt är rejält slätstrukna.

Det är ett intressant album på det sättet att det känns som att bandet söker skapa något men inte alltid lyckas, och det gör det mer intressant än exempelvis Theli som är slätstruket på riktigt. Jag gillar när tempot dras upp, när det sänks blir det dock oftast trist och det känns som att sådana partier inte tillför någonting till helheten. Annars är produktionen bra, precis som på Lemuria. Det känns ganska fräscht trots att nästan två decennier passerat sedan det släpptes, men samtidigt i konkurrensen med resten av albumen jag skrivit om är det svårt att säga att det är något annat än något att rycka på axlarna till.

Sirius B når inte hela vägen fram för mig, det har sina höjdpunkter men det är sällan bra för intrycket när en av dessa höjdpunkter är den jag sätter nu.

HHHHHHH