Theatres Des Vampires
In Nomine Sanguinis

Label: Scarlet Records
Tre liknande band: Mandragora Scream/Vampiria/Lord Vampyr

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Death In Venice
2. Endless Darkness
3. Christina
4. The Bride Of Corinth
5. Lady Bathory
6. My Cold Heart
7. In Nomine Sanguinis
8. Golden Cage
9. The Void Inside
10. Till The Last Drop Of Blood


Band:
Sonya Scarlet – vocals
Zimon Lijoi – bass
Gabriel Valerio – drums


Discography:
Vampyrìsme, Nècrophilie, Nècrosadisme, Nècrophagie (1996)
The Vampire Chronicles (1999)
Bloody Lunatic Asylum (2001)
Suicide Vampire (2002)
Nightbreed of Macabria (2004)
Pleasure and Pain (2005)
Anima Noir (2008)
Moonlight Waltz (2011)

Candyland (2016)


Guests:


Info:
Composed, produced, mixed and mastered by Riccardo Studer at Time Collapse Recording Studio, Rome

Released 2021-11-19
Reviewed 2022-02-20

Links:
youtube
scarlet records



read in english

Det blir nu vampyrteater och hur kul låter inte det? Kanske inte det minsta eller väldigt mycket, beroende på hur man ser på livet kanske. Det är ett lite blodigt omslag. Senast jag skrev om dem var det mindre blod och mer godis, det kändes som ett mer sexigt och intressant album än detta – det både ser tråkigt ut och läser man låttitlar och albumtitel känns det minst lika trist. Man läser skräckmetall och liknande, det sägs vara det kvintessentiella moderna vampyriska manifestet vilket kanske är sant men då ska man ju tilltalas av hela vampyrgrejen för att imponeras.

Det är gotisk metall med kvinnlig sång, Sonya Scarlet pustar och stånkar, det är lite körer och lite manlig sång. Vi har hört det här förr. En del av låtarna känns lite tjatiga, och det enda som egentligen känns lite intressant är när det talas italienska och eldens essens och så vidare. Det är väl kanske varierat men eftersom det går så långsamt flyter allt samman till en smet, en smet av stekt bäver och använda dammsugarpåsar är nog den bästa liknelsen. Sa jag för övrigt att denna smetighet antagligen beror på taskig produktion? Många band lyckas bättre med sina gotiska ljudbilder, det här är kliché eller ingenting.

Det var bättre 2016 när jag skrev om Candyland, det var knappast ett mästerverk men In Nomine Sunguinis är mer av mästervärk så klart bättre i alla fall. Jag hör inga bra låtar här och ibland är det nästan plågsamt, det finns ett stycke som jag tidigare nämnt som känns okej men i övrigt är det ett album man kan vara väldigt mycket utan. Det har ju inte ens ett snyggt skivomslag, så vad tänkte Scarlet här? Vem ska gilla det? Skräckmetallfans har väl betydligt bättre album att välja bland, så också jag, jag hinner inte ens lyssna på allt som dimper ner och så vill slumpen att jag väljer album som detta och kanske missar något alldeles utmärkt istället.

Det är lätt att börja varje stycke med det, och det är också för lätt att släppa musik idag. Takten och urvalet skulle behöva minska och bolagen skulle bli bättre på att sålla bort sådant som inte bidrar, nu är ju risken att något bra inte släpps för att Theatres Des Vampires ska släppa ett album som ärligt talet är ganska dåligt. Det är inte spydåligt men det är inte speciellt imponerande och inget jag vill lyssna på.

HHHHHHH