Theatres Des Vampires
Candyland

Vi beger oss till godisland med bandet Theatres Des Vampires nya album, det nionde i ordningen om jag räknat rätt i mitt överslag. Det började 1994 och som namnet antyder har de mycket vampyrism i sitt låtmaterial. Dessutom har de lite halvsexigt bildmaterial som medföljer detta album, och det är kanske inte så tokigt med tanke vilken genre de representerar – hårdrock är ju normalt inte en speciellt sexig musikgenre. Men det är väl inte sexiga skivomslag eller bilder som ska sälja deras musik för då kommer de inte lyckas speciellt väl, så vad ska vi då säga om den vampyristiska musiken?

Kraftfull men ändå sensuell med melodier och melankoliska atmosfärer – så säger skivbolaget, och varför inte? Det är en ganska bra beskrivning av hur det låter. Gotiskt och lite symfoniskt med dödsmetalliska inslag inspirerat av ett mentalsjukhus som beskrivits av patienter som helvetet på jorden. Det är dock inte speciellt galet och faktum är att det inte känns speciellt unikt heller, det finns ett gäng band som gör liknande musik. Sången blir ganska enformig, den har sina poänger men hade kunnat vara lite mer varierad eftersom den tenderar att göra albumet lite enformigt.

Enformigt men ändå ett schysst album, det har sina höjdpunkter som andra spåret Resurrection Mary och Opium Shades. Det finns lite andra grejer som är riktigt bra förutom dessa spår, och på det hela taget är det ett schysst och relativt tilltalande album. Om du gillar genren finns det goda chanser att du gillar den musik som erbjuds på detta album.

Kort kan man väl beskriva det som ett helt okej album, inget världsförändrande eller som kommer skriva in sig som ett klassiskt album men det fungerar. Solitt är väl ett ord som passar bra för detta album, det är bra men inte tillräckligt galet eller sockrat.

HHHHHHH