Saints Trade
The Golden Cage

Santi och hans band Saints Trade är tillbaka med ett nytt album, det är trions tredje album. Den gyllene buren, kanske en reflektion på livet i den rika delen av världen – man har det materiellt sett gott men är ofta fast i ett ekorrhjul av uppgifter man måste utföra. Det kan ju också vara så att de anspelar på The Golden Age och leker lite med orden – man kan ju aldrig veta eftersom italienare inte alltid är lysande på engelska, även om man inte kan ha alltför många invändningar mot Santi som inte har sådär våldsamt överdriven accent. Vad jag däremot kan invända lite mot är omslaget som inte direkt glänser, det föregående var bättre.

Musikaliskt handlar det om melodiös rock/hårdrock, AOR kanske. Sångaren Santi är bra, det är byggt kring lättillgängliga och medryckande refränger. Det känns som ett steg framåt mot förra albumet sett till produktion och låtskrivande, i jämförelse med många band i genren är det ett klart bättre flyt genom låtarna hos Saints Trade. Mycket melodirock och AOR har ofta distinkta skillnader där det hackar mellan intron, verser och refränger medan Saints Trades låtar knyter ihop dessa sömlöst genom större delen av albumet –det gör att de sticker ut en del. Annars kommer de inte direkt men några överdrivet fräscha inslag, det de gör har gjorts tidigare med varierande resultat.

Variationen genom albumet är bra, det finns ett djup gör att man kan spela om många gånger utan att direkt tröttna. Men det bästa är albumets flyt, som jag skrev tidigare stakar sig ofta album i denna genre och känns lite hackiga, mer eller mindre, men The Golden Cage har genomgående låtar med ett riktigt bra flyt, elementen kopplas samman på ett snyggt sätt så att du nästan inte märker att de går från versen till refrängen och så vidare – det är alldeles för få band som faktiskt lyckas med det. Och att de sedan gör bra låtar gör ju inte saken sämre, inledande Neverland, tredje spåret Casino Royale och näst sista spåret Double Trouble känns riktigt minnesvärda och gör att jag gärna kommer tillbaka till detta album flera gånger men de är inte de enda riktigt trevliga låtarna på The Golden Cage.

Ett album som får tillvaron i denna gyllene bur att kännas lite mer uthärdligt, lyssnar man på detta i bilen på väg till jobbet kommer dagen kännas lite bättre eftersom humöret höjs när man rycks med i det vassaste Saints Trade har att erbjuda. Kanske inte direkt en tidlös klassiker men väl Santis Trades finaste alster hittills och ett riktigt bra album, kan vara värt att kika närmare på.

HHHHHHH