Saffire
Taming the Hurricane

Fjärde albumet från svenska Saffire, ett band som haft det lite stormigt kan jag läsa med byte av trumslagare och sådär. De fann tydligen att orkanen var en bra parabel att spegla deras kreativa process som jag läser mig till liknar att tämja en orkan, säkert förvisso sant gällande de flesta kreativa. Omslaget ser lite sådär gammeldags hårdrockigt ut, kanske är det loggan – den känns lite som från ett gammalt band snarare än ett som släppte sitt första album 2013. Hyfsat snyggt omslag är det dock, men frågan är hur mycket orkan det är musikaliskt.

Egentligen ganska typisk tungmetall, med många blickar i backspegeln. Det känns som att musiken från förr inspirerar bandet som också långa mycket från den tiden. Det är inte direkt så att deras musik känns nyskapande eller överdrivet fräsch, snarare som något vi hört förr. Det hela har ett bekant skimmer, på gott och ont skulle man väl kunna säga. Det är hyfsat producerat, inte det bästa jag hört när det gäller ljudbilden, men knappast heller det sämst. Sångaren är ganska typisk för hårdrock/metal och överraskningarna är få, kanske inte ens några. Det är ingen enorm variation över låtarna på albumet och speltiden med knappa femtio minuter känns lite för väl tilltagen.

Det är lätt att ha synpunkter kring Saffires senaste album, det finns förvisso ett par bra låtar som Roses och någon till kanske. Men det mesta känns lite trött, lite fantasilöst och inte tillräckligt hårdslående för att jag ska vilja lyssna. Jag är ganska tacksam när jag stänger av. Det tar inte alls lång tid att tröttna på vad Saffire har att erbjuda. Det är inte så att de skämmer bort sig eller skapa något uselt, det är bara så att det känns ganska ointressant och som att jag hört det förr – och det är svårt att uppbringa något större engagemang för någon man redan hört till leda.

Jag har svårt att se detta som ett album som gör något större avtryck, det är helt okej men samtidigt ganska tråkigt. Likt vad de sjunger i sista spåret väntar man mest på sömnen när man lyssnar, orken tryter och intresset sinar, valet faller ganska snabbt på något annat. Som alltid kommer det dock finnas vissa som inte instämmer i vad jag skriver men jag tror ändå att majoriteten skulle tycka som jag om den fick höra Taming the Hurricane, det känns lite fegt faktiskt – mer storm och mer risk efterlyses till nästa album.

HHHHHHH