Perpetual Etude
Now is the Time

Har de höga tankar om sig själva eller är det bara ett fräsigt namn? Denna eviga etyd skapades av Magnus Mild känd från Air Raid 2019 och till sin hjälp har han tagit folk från diverse svenska band som Dionysus, Shadowquest och så vidare för att skapa debutalbumet Now is the Time. Och det är väl ingen missvisande titel, tidlös kanske man skulle kunna påstå – men man kan nog inte säga samma sak om musiken. Omslaget vittnar i viss mån om vad som erbjuds och jag läser att de vill bringa gitarrhjältemodet från 80-talet åter, som att ingen annan redan gjort det.

Som att bli transporterad bakåt i tiden, nästan, ljudbilden är ju fräschare men annars är det samma saker som bjöds av band som Yngwie Malmsteen och hans Rising Force, Europe, och många fler. Sångaren låter lite som välkända sångare från den tiden, Jeff Scott Soto, Graham Bonnet, Joe Lynn Turner och så vidare, så kanske ni får en viss bild. En del av låtarna hade nog kunnat varit skriven av band från den eran då de låter väldigt bekant trots att jag inte hört bandet före jag tog mig an detta album. Så originalitet får ni leta efter någon annanstans, det här är ett band som är väldigt nöjda med att kopiera och emulera andra.

Det är kort och koncist, klämkäckt med starka medryckande refränger och snygga melodier. Gitarrism som hämtat från klassisk hårdrock, låtarna likaså. Det är bra, det nostalgiskt, det är trevligt att lyssna på Perpetual Etude. Ett album man lätt tycker om. Men, det finns ett men här, och det är att man tröttnar ganska snabbt då det inte finns någon originalitet och liknande görs redan bättre av exempelvis Eclipse. Med tanke på att jag och många andra har tillgång till mer musik än vi hinner lyssna på – varför ska vi lyssna på något annat än excellens? Det är det problemet med detta och så många andra album, likriktningen och den stora mängden tillgängliga album – du måste göra något speciellt för att sticka ut och det gör inte Perpetual Etude, de gör något bra.

Man kan absolut lyssna på detta album både en och två gånger, det är bra och medryckande. Samtidigt är det ett album man snabbt glömmer då det finns så mycket annat liknande att det är svårt att hålla reda på allt. Jag skulle säga att Now is the Time for something else.

HHHHHHH