Hit The Ground Runnin’
Lost In Translation

Label: Pride & Joy Music
Tre liknande band: Starship/Yes/REO Speedwagon

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm

Tracks
1. Hallway Of Doors
2. Overnight Sensation
3. Bad Reputation
4. Simply Because
5. Second Chance
6. Wake You Up
7. Baby You
8. Win Or Lose
9. Rocking Again
10. Long And Lonely Time
11. Cry For The Children


Band:
Paul Piccari - Bass/Vocals
Blair Rumsey - Vocals
Jimmy Katone - Drums/Vocals
Alan Augunas - Guitar/Vocals
Rob Kay - Keyboards/Vocals


Discography:
Sudden Impact (1989)
Control Yourself (2001)
HGR (2007)


Guests:


Info:

Released 2022-06-17
Reviewed 2022-08-07

Links:
hitthegroundrunnin.com
pride & joy music


read in english

Hit the Ground Runnin’ har varit med ett bra tag, debuten kom redan i slutet av 1980-talet och nu kommer album nummer fyra. Innan de bytte namn till Hit the Ground Runnin’ kallade de sig Free Delivery och många av låtarna på detta album skrevs till ett album för en debut för decennier sedan, det albumet blev till intet och låtarna förlorades i översättningen sägs det. Så det är onekligen musik som skapats över ett långt tidsspann vi får på Lost in Translation.

Nog hörs det lite att det är musik från en annan tid, det låter inte lika fräscht som en del av de mer moderna banden inom den med melodiösa och poppiga rocken. Det är en lite daterad ljudbild vi får, men klämkäcka låtar, hyfsad sångare, god energi och så vidare. För den som har dragning till klassisk melodiös rock, typ Starship kommer säkert att finna detta intressant. Det är ett album med ganska stor variation för genren, elva spår som behöver ungefär 45 minuter för att spelas igenom, det känns ganska väl avvägt på den fronten. Och här kanske man lite bör hylla bandet för att de inte strösslar med extralåtar bara för att det gått runt femton år sedan sist de släppte ett album, rimligtvis hade de mycket låtidéer under denna tid.

Ett habilt och bra album som man definitivt kan lyssna på; så kanske man kan sammanfatta Lost in Translation. Det är inget överdrivet fantastiskt eller unikt album, att det låter lite daterat känns lite negativt för min egen del – jag föredrar band som ligger i framkant. Men det är trevlig förströelse som fått snurra i min musikspelare ett tag nu och jag har inget direkt negativt att säga om vad Hit the Groudn Runnin’ har att erbjuda även om det är lite märkligt att deras fans fått vänta femton år och inte får något mer magiskt än detta – men jag tror knappast att någon fanatiker blir besviken.

Så det är värt att kika på om du råkar vara fan av genren, vem blir inte på bättre humör av lite lättsmält poppig rockmusik med klämkäcka refränger? Knappast det mest unika som någonsin släppts, långt därifrån faktiskt, men det är kul att lyssna på och det är väl ändå det viktigaste. Så för AOR- och poprockfanatiker kan Lost in Translation vara ett album värt att titta närmare på.

HHHHHHH