Ellimist
s/t

Ellimist tar sitt namn från den litterära världen och baserar konceptet på sitt debutalbum från just dessa verk. Den amerikanska trion sägs av vissa vilja utveckla den progressiva genren, snyggt omslag har de i alla fall givit sitt första album. Om det sedan är så värst nyskapande eller revolutionerande vet jag inte, det är i alla fall ett album som initialt lockar en att lyssna.

Musikaliskt blandar de ganska friskt mellan genrer, det är progressivt, poppigt, dödsmetalliskt och så vidare. Och de blandar oftast snyggt, övergångarna mellan stilar är sömlös och elegant. Vrålsången är bedrövligt tråkig. Produktionen är snygg och modern, dock knappast något som sticker ut och jag skulle nog ha velat ha en lite mer dynamisk ljudbild för att bättre kontrastera låtarna och därmed få ett bättre driv genom albumet som är alldeles för långt. Det känns som att det ofta blir långa transportsträckor och historien står ofta still, som att den inte vill gå vidare framåt och de tretton kapitlen känns till och från väldigt tröga att ta sig igenom.

Visst finns det en del positivt med Ellimists debutalbum, det är snygga inslag, finns några intressanta klurigheter och så vidare. Men på det stora hela är det ett ganska tråkigt album, det är för långt, det är inte dynamiskt nog för att sälja den speltiden och jag saknar i slutändan faktiskt ganska mycket. Jag vet inte riktigt vem jag ska rekommendera albumet till, jag tillhör definitivt målgruppen för bandet som fan av progressiv och genreöverskridande musik. Men jag har svårt att uppbringa några positiva känslor för deras musik och om jag som borde vara en lämplig fan inte gillar vad de gör, vem ska då göra det? Det är frågan.

Det är förvisso inte dåligt så det kanske är värt att ge albumet en chans, men räkna inte med att bli hänförd. Det finns betydligt mer intressanta album bland de dödsmetallprogressiva och därför har jag svårt att se en anledning till att man ska lägga tid på detta. Ellimists debut gör ett försök men jag tycker att det i bästa fall känns halvhjärtat, framförallt är det ett tråkigt album som inte känns värt att lägga ner en massa tid på.

HHHHHHH