Carpet Waves
Inner Weapons

Carpet Waves laddar sina inre vapen och slår till med en EP som innehåller fem spår. Det är en EP med fem spår som avhandlar konflikterna mellan ens inre värld och den yttre världen, och det på ett sätt som beskrivs som Robert Smith möter Chameleons i 90-tals Sonic Youth-stil. Det är ju alltid kul när man kan läsa diverse sådana jämförelser, och att bolagen ibland är lite kreativa. Det hade dock varit kul om det funnits fler resurser att ta reda på fakta om bandet, men idag tycks de flesta bara vilja göra nu och begrava det förflutna även om det brukar finnas att hitta någonstans för den som letar – jag tror att detta band har två EP innan detta även om deras bandcamp bara innehåller en. Kanske var den första så dålig att de ville förtränga dess existens, de skulle knappast ha varit det första bandet som släppte något helt onödigt.

Inledande Biography inleder ganska snyggt, post-punk med lite alternativrockiga inslag är väl ungefär hur jag skulle beskriva dem. Soft punk läste jag någonstans, det känns som en rätt bra beskrivning. Låtarna balanserar ofta mellan en mer melodiös sida och lite mer rättfram hårdrock, sångaren är väl en typisk manlig sångare. Inledande Biography och avslutande Void Wilderness är relativt minnesvärda mellan de tre spåren mest känns som utfyllnad, lite som att de hellre vill få ut en skiva än att få ut en bra skiva. Med tanke på att det är en EP så är den förstås kort och koncis, man hinner snabbt bilda sig en uppfattning och för mig är det inledande Biography och avslutande Void Wilderness jag hör, resten passerar faktiskt mer eller mindre obemärkt förbi och jag inser när jag skriver att jag knappt kan säga ett ord om Shadows eller Aura trots att jag hört dem över ett dussin gånger.

Inner Weapons är en hyfsat kompetent EP, den är för mycket utfyllnad för att vara riktigt bra men den går definitivt att lyssna på. Man kräks inte eller något sådant, Void Wilderness är ett snyggt avslutande Epos som gör ett visst intryck på mig, så kanske att det kan finnas en och annan anledning att återvända till denna någon gång, samtidigt är det ju lite svårt att inte se det som ganska negativt att tre av låtarna är så intetsägande att man glömmer dem redan innan man lyssnat klart på dem. Så det är en EP med två ansikten, det ena riktigt tilltalande medan det andra är grått och intetsägande och definitivt inget man vill ge uppmärksamhet till. Därav ganska svårt att sätta ett rimligt betyg men det borde trots allt hamna någonstans i mitten och kan väl på ett sätt sägas vara mer intressant än mycket av det medelmåttiga eftersom det är så pass dynamiskt. Gillar du lite post-punk, de liknande banden eller sådant som stilistiskt är i närheten kan du säkert finna åtminstone delar av denna EP väldigt tilltalande.

HHHHHHH