All Things Fallen
Shadow Way

Skuggväg var en välkommen positiv bekantskap i en annan mest risig recensionsvecka där jag skrivit om enbart undermåliga album, så en lättnad. Det är andra albumet för det progressiva svenska bandet med medlemmar från kända band som Pain of Salvation, Darkwater och så vidare. Ganska snyggt omslag tycker jag, ser lite spännande ut men kanske att bandets namn känns mer extremmetalliskt än progressivt – samtidigt kanske det är den progressiva tanken med det. Jag hann nog aldrig med bandets debut, men det skrivs i pressmaterialet att den blev väl mottagen och så vidare, varför skriva något annat? Det är dock knappast omöjligt att debuten var spännande med tanke på detta albums kvalité.

Det är proggig metal och de liknande band jag nämnt kan nog sägas lämna spår i All Things Fallens musik även om de stilistiskt också är lite annorlunda. Bra sångare som också hörts i End of September. Bra variation och djup, albumets femtio minuter känns ytterst sansade och lätta att ta sig genom. Det är ganska fräsch produktion, en del stil lånar från klassisk hårdrock, typ gammal Rainbow och den stilen. Det är också ett album som brukar klassiska progressiva element med tempoväxlingar, keyboards och så vidare – fräscht men ändå ganska mycket enligt formatet, som det ofta kan vara inom progressiv metal.

Som jag redan varit inne på är de ett riktigt bra album, genomgående snygga låtar, starka melodier och stark emotionellt innehåll. Det man kan vara lite negativ mot är att de kanske skulle prova på några låtar med lite högre tempo, även slagkraftiga hit-låtar fungerar definitivt inom proggen och det kan jag sakna lite. Förvisso är Pandemonium och Narcissistic Ritual låtar med hit-potential men inte en sådär lättillgänglig lysande hit-låt som ofta brukar finnas på exempelvis Dream Theaters album. Men det är mindre brister i en stark helhet och gillar man den progressiva och lite mer äventyrliga ådran av metal ska man nog ge All Things Fallen en chans.

Shadow Way är ett riktigt vasst och snyggt album som jag kan rekommendera er att kika närmare på, låtar som Pandemonium och Narcissistic Ritual är definitivt två skäl att återvända. Men de är inte de enda skälen, det finns fler och jag lär nog återkomma till detta album trots att jag nu skrivit vad jag behöver om det. Ni lär inte ångra att ni ger All Things Fallen och deras senaste album en chans.

HHHHHHH