Voidgazer
Dance of the Undesirables

Label: Independent
Tre liknande band: Dirge/Soothsayer/Ahab

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Jesus Take the Needle
2. Expectations Management
3. Dance of the Undesirables
4. Blast Equalizer
5. Sexual Sadist Serial Slasher


Band:
Manny Watts - Guitars
Omar Olivares II - Vocals
Mitchell Bussone - Bass
Kyle Hammer - Drums


Discography:
Years of Exile (EP 2016)


Guests


Info:
Engineered and mixed by Ryan Wasoba
Mastering done by John Douglass
Album art by Jason Spencer

Released 2021-08-27
Reviewed 2021-11-13

Links:
ghostsofatlantisofficial.com
youtube
bandcamp



read in english

Namnet är väl vad man kallar den som blickar ner i en avgrund, eller kanske bara den som tittar på den avgrund som är dagens musikvärld. Biker Prog skriver PR-gubbarna, verkligen. Grymtande heavy metal-riff med guttural sång eller något sådant kanske det också kan kallas. Det är en amerikansk kvartett som står för musiken som dansas till av de oönskvärda, med andra ord borde det vara min musik. Eller?

Idén om att leva snabbt och allt vad jag nu läser i den tråkiga presstexten kanske stämmer på ett sätt och känslan är att de försöker bygga något kanske inte helt typiskt. Men problemet är att resultatet blir en platt ljudbild som känns som vilken modern metal som helst nästan, det känns som de fem spåren inte bjuder på någon direkt dynamik eller äventyrlighet även om jag läser att någon tappar hakan – men det kan knappast bero på att albumet var så överraskande bra att man tappar hakan eller höjer ögonbrynen.

Jag lyssnar på albumet utan att lyssna, det är som så mycket annat som inte fångar mitt intresse. Jag vet inte riktigt vad de vill åstadkomma, men om målet är hissmusik med vrålsång så har de lyckats fantastiskt bra, annars är det inte speciellt lyckat. Jag läser att deras intention är att leva snabbt och lämna ett uppsvällt tärt lik, inte genom att skapa galen musik i alla fall. Deras album blir på något sätt en arketyp för hur man inte ska göra om man vill sticka ut, om man vill intressera, det är kanske en arketyp för tråkmetall om det nu är en genre.

Det är ett icke-önskvärt album och ska jag vara helt ärligt hade det kanske varit bäst att inte ens göra det. Det är ett av de där albumen som är bäst om de överges på idéstadiet. Det behövs inte mer musik utan mindre, istället för att bara kasta ut tristess kanske man faktiskt kan inse att allt man gör inte ligger i någons intresse, album som dessa är faktiskt bäst om de inte görs. Fördelen är åtminstone att de inte av deras bandcamp-sida att döma släpper albumet i fysiskt format, det är åtminstone något. Det tillverkas redan för mycket skräp, Voidgazers album är kanske inte så dåligt att man vill kräkas eller något men mediokert är knappast imponerande.

HHHHHHH