Vestindien
Null

Hur bra kan ett band som tagit sitt namn från den sista kända bordellen i Bergen vara? Det frågar vi oss när vi tar oss an det norska bandet Vestindiens debutalbum Null, de har en EP från 2011 i bagaget också. De började som hardcore-band innan de pausade och nu har de tagit en lite mörkare riktning men kanske ändå med vissa av de ursprungliga inslagen kvar.

Det handlar om black metal stilistiskt, med inslag av hardcore och klassisk rock och punk, inte så aggressivt som det ibland kan vara när man traskar in på den extrema metallens stigar. Det är dock kanske inte så spännande som det låter med dessa mer exotiska inslag, det låter fortfarande ganska mycket som en produktion i den avdelningen och melodier är väl inte något de överdriver om man säger så. Samtidigt kommer de kanske med något halvfräscht i en genre som inte direkt gjort sig känd för fräscha idéer och det kan ju vara positivt. Jag tycker dock att albumet känns ganska statiskt och kanske även lite sömnigt, det känns långt.

Svårt att påstå att det är ett speciellt fantastiskt album, motsatsen känns närmare. Det finns inga riktigt vassa låtar, inget större djup och inget som direkt slår mig som särskilt originellt. Det känns lite idéfattigt kanske, stelt, statiskt och lite tråkigt. De gör väl ingenting överdrivet dåligt eller uppenbart extremt svagt, men de imponerar inte heller och därför känns det svårt att se någon direkt anledning till att de skulle kunna dra en speciellt stor publik för detta album – de få recensionerna en webbsökning kan också ses som en indikation på att det är ett mindre spännande album.

Kanske för dig som gillar black metal, men du ska nog inte räkna med att hänföras av vad Null har att erbjuda. Det är väl inget album att bry sig något mycket om egentligen, det känns som ett ganska segt album helt enkelt.

HHHHHHH