T-Rex Marathon
Days Without Incident

Det var ju också en form av maraton, jag antar att marken vibrerar rätt ordentligt när det sätter igång. Deras första album berättar om dagar utan incidenter, kan ju inte vara så många med den sortens event. Det är Ottawakvintettens första album, de har ett par EP bakom sig, ganska kul omslag tycker jag. Det är ett band som beskrivs som alternativrock, post-hardcore eller punk, kanske alla tre.

Relativt fräsch ljudbild, ganska bra driv i musiken, kanske inte överdrivet originellt. Det är ett band med en ganska klassisk punkarsångare och de har ganska bra variation på sångarfronten, energin är också bra där. Relativt stor variation över låtarna också, det finns en del djup och dramatik genom de tio spåren. Ett debutalbum som känns ganska moget, som från ett erfaret band.

Det är ganska underhållande, ett trevligt album med bra låtar och bra produktion. Ett ganska fräscht album trots allt, även om det kanske inte är det mest originella i världshistorien. De gör vad de gör riktigt bra men kanske att de skulle våga lite mer, våga spreta lite mer och våga släppa loss lite mer – det känns lite återhållet, kanske något försiktigt och inte så våghalsigt som jag skulle vilja.

Days Without Incident är bra, ett album som säkerligen kan tilltala den som gillar den mer punkiga musiken. Det går inte att hitta alltför mycket att klaga på när det gäller detta album, inga spår känns svagare. Det som kanske saknas är det där riktigt starka spåret, det lovar ju gott med en aggressiv inledning men det kommer kanske inte så mycket mer och når inga riktigt höga toppar. Kanske inte riktigt så tungt som namnet antyder men visst är det ett ganska underhållande album som nog kan vara värt att kika närmare på den som gillar den lite punkigare hårda rockmusiken.

HHHHHHH