Red Mecca
Away

Red Mecca, en svensk duo inom det synthiga och post-punkiga, synth-poppiga och det där drömmande. Darkwave-atmosfär, ibland mörkare, ibland elektro-poppigt läser jag i pressmaterialet samtidigt som jag lyssnar på detta album som känns diffust, drömmande, atmosfäriskt. Ett album med många positiva egenskaper dit man dock inte kan räkna omslaget som jag tycker är ganska tråkig.

Vi bjuds på åtta spår från lagrade fel till biograf och det är en ganska stor likformighet genom albumet egentligen, svävande, lite mörk atmosfärisk musik som är synth-driven och stärkt av Susannes sånginsats. Ganska snyggt producerat dessutom, visst finns en hel del att tycka om. Men albumet känns lite långt, och det är inte överdrivet nytänkande eller dramatiskt. Jag saknar en hit-känsla, saknar något djupare i detta album, det känns lite platt.

Det hade behövts någon schysst hitlåt, lite mer fantasi och idé för att verkligen sticka ut. Away känns mest som ett album att ha i bakgrunden, ett som aldrig riktigt tilldrar sig din uppmärksamhet. Visst gör duon det mesta bra men det finns egentligen väldigt lite som verkligen fångar en som lyssnare, och det är väl ändå att gripa tag i lyssnaren som är nummer ett och där lyckas Away och Red Mecca mindre bra. Jag skulle inte säga att det är ett album som tilltalar, visserligen är det inte heller dåligt på något sätt men det finns redan mer än tillräckligt med hissmusik här i världen.

Är det ett album att kika närmare på? Det är väl tveksamt, det är inte det mest fängslande album jag har hört men visst kan det väl vara sannolikt att man gillar albumet om man gillar den typen av musik. Det är väl någonstans mitt i skalan när jag jämför med liknande och skulle ha velat att Away var något mer, något annorlunda, mer äventyrlig och mer fantasifullt för när allt summeras tycker jag att Away är medioker.

HHHHHHH