Orion's Reign
Scores of War

Orion’s Reign har varit med ett tag men inte hunnit släppa sådär våldsamt mycket. Scores of War är det andra albumet, det släpptes 2018 men nu kommer det igen med tre bonusspår. Det är ett framgångsrikt album för bolaget Pride & joy och CDn är utsåld redan och framgångarna har givit bandet en del exponering i diverse sammanhang. Så kanske är det lämpligt att ge ut en ny serie med lite bonus, den kommer i begränsad upplaga så man får väl passa på om man vill ha CDn som innehåller bonusspåren med Wind Rose-sångaren Fransesco Cavalieri på coverlåtar som i original gjorts av Slayer och Skyrim.

Ett pampigt album i den symfoniska power metal-kategorin, det är lätt att dra paralleller till italienska pionjärer och liknande när man lyssnar på pampigheterna. Stilistiskt bryter de dock inte direkt ny mark, det är snyggt producerat och innefattar tydligen en komplett symfoniorkester så ni förstår att det blir väldigt dramatiskt. Inspirerat av filmmusik sägs det och det är väl åt det hållet jag drar paralleller, teatraliskt kommer jag ofta att tänka när jag lyssnar. Det är äventyrligt, men kanske inte så varierat som jag skulle ha velat och en lång speltid gör det till ett album som kan kräva viss uppoffring för att ta sig genom.

Med dramatisk framtoning, snyggt omslag och så vidare finns det väl egentligen inte så mycket att klaga på. Kanske annat än att det känns som att äventyret är mest yta och väldigt lite innehåll, det är trevlig underhållning för en stund men äventyret står inte upp så väl för en närmare analys utan det är mest arrangemangen och det storslagna som man dras in i medan låtarna i sig känns lite som dussinprodukter. Egentligen är det inte konstigt att det är ett av bolagets mest framgångsrika album på det digitala planet då låtarnas pampighet lockar och den lite fega stilen knappast skrämmer bort någon, man lyssnar gärna på detta som bakgrund och sådär men jag skulle inte påstå att det är något album som lämnar något större avtryck efter sig. Det är som de där storslagna superhjältefilmerna, ofta pampigt gjort med stora och dyra produktioner med en story som kunde ha skrivits av en treåring men ytan lockar samtidigt en stor publik som föredrar att inte behöva tänka när de konsumerar sin kultur.

Ett helt okej album, kan vara värt att kika närmare på om man gillar den orkestrala grenen av power metal. Det är en snygg och flott, imponerande produktion som kanske inte lämnar efter sig något direkt bestående intryck men som ändå kan vara trevlig underhållning.

HHHHHHH