Nuclear
Murder of Crows

Label: Black Lodge Records
Tre liknande band: Testament/Vio-Lence/Overkill

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Pitchblack
2. Murder of Crows
3. No Light After All
4. When Water Thickens Blood
5. Friendly Sociopath
6. Abusados
7. Misery Inc.
8. Facing Towards You
9. Hatetrend
10. Blood to Spare
11. Useless to Mankind


Band:
Matías Leonicio - Vocals
Francisco Haussmann - Guitars
Sebastián Puente - Guitars
Roberto Soto - Bass
Punto Sudy - Drums


Discography:
Heaven Denied (2006)
Ten Broken Codes (2008)
Jehovirus (EP 2010)
Apátrida (2012)
Formula For Anarchy (2015)


Guests:


Info:

Released 2020-11-13
Reviewed 2021-03-07

Links:
nuclear.cl
youtube
bandcamp

black lodge records


read in english

Nukleärt från Chile, det är dagens album här i Hallowed, ett album med ett ganska lustigt omslag. Femte albumet får jag det till när jag räknar, och man kan ju inte direkt beskylla dem för att ha tänkt ut det mest originella namnet, det finns en del Murder of Crows om man säger så, Wikipedia har en ganska lång lista på Murder of Crows inom film, musik, spel, uttrycket är ju i och för sig också intressant i sig. Man kan ju undra lite om bandet Kärn med sitt album En Flock Kråkor verkligen förstått innebörden av sitt namn och sin senaste albumtitel – det känns faktiskt inte speciellt thrashigt.

Och thrash är ju vad bandet sysslar med, klassisk och aggressiv sådan – men det kanske är just att det är den nukleära thrash-metallen de anammar som namnet åsyftar. Det är lite retro-thrash kanske man nästan kan säga, med drag av den klassiska amerikanska och kanske även lite av den sydamerikanska. Vråligt arg sång som nog är mer Vråk än Kråka om man ska anspela på titeln och fågelkopplingen lite, inte överdrivet fantastisk produktion och inte heller speciellt originellt. Lite väl lång speltid dessutom, nog hade de väl kunnat kapa lite, men en flock kråkor kanske måste vara minst tio stycken.

För thrashare är det säkert kul, för oss andra inte lika kul. Jag ser väl inte någon större anledning att hetsa upp sig eller springa till närmaste skivaffär för att försöka får tag på ett exemplar – man kan faktiskt vara utan detta album och inte missa något. Vi har hört allt förr och det känns varken fräscht eller speciellt fantastiskt, bara ett album som är och album som bara är finns det ingen som helst anledning att bry sig om. Det är visserligen inte uselt men om det vore ett säljargument att albumet inte tillhört det absoluta bottenskrapet skulle mycket album vara köpvärda, det vore ju faktiskt ganska dumt med tanke på att man varken skulle har råd att köpa allt eller lyssna på det – det gäller ju att välja ut det bästa och dit är det väldigt långt för Nuclear.

Denna kråkflock (ibland måste man imponeras av Words rättstavning, kråkflock är inget ord enligt den men byter man kråka mot råka, en annan kråkfågel, och skriver råkflock är det rätt) kan man överse med, finns ingen anledning alls att intressera sig för den. Jag skulle vilja påstå att genren har mycket mer spännande att erbjuda som både är riktigt bra och fräscht, därför vore det ganska bortkastat att lägga tid på ett album som inte uppfyller något av dessa krav. Kanske att det kan gå hem hos thrash metal-fans, men det gäller nog också med en brasklapp.

HHHHHHH