Neal Schon
Universe

Label: Independent
Tre liknande band: Journey/Steve Vai/Joe Satriani

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. Something In The Heart
02. The Eye Of God
03. The Universe
04. Caruso
05. Voodoo Child
06. Third Stone From The Sun
07. Purple Rain
08. She's For Real
09. What Has Become
10. Lights
11. Silent Voyage
12. Chrome Shuffle
13. Be Happy
14. I Believe
15. Hey Jude


Band:
Neal Schon - guitar
Narada Michael Walden - drums
Buddha - bass


Discography:
Late Nite (1989)
Beyond the Thunder (1995)
Electric World (1997)
Piranha Blues (1999)
Voice (2001)
I on U (2005)
The Calling (2012)
So U (2014)
Vortex (2015)


Guests:


Info:
Produced by Narada Michael Walden

Released 2020-12-14
Reviewed 2021-01-25

Links:
schonmusic.com
youtube


read in english

Neal Schon är en av de främsta och mest framgångsrika rockgitarristerna i världen där han kanske har gjort mest intryck som gitarrist och grundare av extremt framgångsrika Journey. Han har dock också spelat med Santana och var originalmedlem i Hardline och har spelat med Bad English. Han har dessutom en hel räcka soloalster och Universe är hans senaste. Det går att rabbla framgångar i massor men det kanske är mer intressant att ta sig an Universe som producerats av Journeytrummisen Narada Michael Walden och innehåller femton instrumentala låtar som både är covers och nya låtar.

Instrumentalt, där vi får inslag av soul, blues, R&B, rock-fusion och sådant. Ganska varierat där Schons gitarr får sköta snacket, ibland med lite symfoniska elements och sådär, men mycket trummor och gitarr och mycket melodi. Schon spelar oftast själfullt och inte överdrivet snabbt och det blir tydligt hur kompetent han är på sitt instrument och hur mycket bredare repertoar han har jämfört med vad vi får höra i Journey. Det är äventyrligt och ganska varierat men känns ändå som ett långt album, att det känns långt är kanske inte konstigt då speltiden är över 70 minuter även om variationen borde göra att det borde kännas mer dramatiskt.

Ett trevligt album tycker jag att det är, inte fantastiskt på något sätt. Produktionen är riktigt bra, ljudbilden är snygg och jag gillar Schons fina känsla för låtarna. Däremot saknar jag väl riktigt vassa hitlåtar och den enda som egentligen riktigt fångar är covern av Princes Purple Rain, det är då det riktigt glänser för mig. Annars känns det mest som habila låtar som tuggar på nästan som snygg bakgrundsmusik eller något sådant.

Gillar man Schons andra soloalbum eller vill höra vad Journeys gitarrist kan hitta på när han ger sig lite friare tyglar kan man definitivt ta och kika närmare på detta album. Jag tror inte att många köpare kommer att bli besvikna, det är ett fint album även om det inte är fantastiskt.

HHHHHHH